Något jag alltid strävar efter, oavsett häst jag rider, är att kunna rida med så små hjälper som möjligt.
Det optimala enligt mig är att det ska se helt lekande lätt ut, hästen ska dansa fram, avslappnat och ryttaren ska kunna ge så små hjälper så att det ser ut som att den bara åker omkring.


Sådan ridning blir jag glad av att se, när det verkligen ser lekande ut. Man kanske kan urskilja en halvhalt eller en dutt med spöt, men att ryttaren sedan går tillbaka till mindre hjälper. Hästarna ser så himla tillfreds och nöjda ut med sin uppgift också, haha alla blir glada.


Det tänker jag jätte mycket på med smokey, att det ska vara lätt. Om allt är svårt så är det oftast jag som rider med antingen för många hjälper samtidigt så att han bli förvirrad eller stressad, eller så rider man med för grova hjälper för länge.


Sen är inte jag den som förespråkar mes ridning, jag tänker mer att helre säga till ordentligt en gång och överdriva hjälpen än att småbanka i 3 varv utan resultat. Efter att man har gjort en hjälp övertydligt så blir oftast hästen mer vaken/lydigare och då kan man rida med små hjälper efteråt, precis som man vill!


Om man ska ta våra idoler tex. Rolf Göran Bengtsson, hur ofta ser man honom slita och dra, hänga raklång bakåt eller piska på sina hästar när han tävlar. hm nej jag har nog aldrig sett det.
Han är otroligt mjuk, följsam men endå konsikvent. Han rider med mycket ben och mjuk hand, är med hästarna i språnget och stör inte på något sätt. Och han rider otroligt många hästar på den nivån, och kammar hem nolla efter nolla i protokollet. Det ser lekande lätt ut, det ser faktiskt ut som att han knappt gör någonting, för att rider med så fina hjälper på hästarna.
Ett helt lysande exemplar.


I dressyren skulle vi kunna ta Patrik Kittel, (nu vet vi inte vad som händer bakom stängda dörrar, men det som syns i tv) ser vi honom någon gång såga till, hänga sig i tyglarna, piska rumpan randig eller göra någon form av stora handrörelser? nej, inte direkt.
Han leker också omkring där inne på banan, och utför den ena svåra rörelsen efter den andra, med stadig mjuk hand och följsam sits. Han är också med hästen på rätt sätt. Det ser nästan ut som att han inte gör någonting alls, så små hjälper som han rider med.


Jag tycker att man ska ta efter såna kändisar, försöka och försöka få sin egen häst att bli känsligare så att man som ryttare till slut bara ska kunna lägga om vikten så ska hästen gå in i en samlad galopp/ korta upp sig innan ett hinder.
Att rida med en hård och hög hand är ingenting man vill, Att rida med en ostadig och hackande skänkel är ingenting man vill.