Godmorgon kära vänner, nu startar dagen (helgen) med jobb.

I torsdags köpte jag även ett par svarta helskodda ridbyxor, väldigt sköna och nästan gratis.

Svart är lätt att matcha med och det behövdes verkligen ett par nya i garderoben då dem andra 3 paren är sjukt utslitna.

Sen har inte mina blå kommit från hööks än, vilket är lite märkligt då det var sjukt länge sen jag beställde dem.

Dåligt tycker jag, bor ju endå i samma län, hur svårt är det att skicka ett paket från deras lager i tid?

Det var precis samma sak när jag beställde mitt orangea schabrak, tog ju typ 2 månader.

Tips är att inte beställa via internet alltså om dem redan varit sena.

 

Har även, som alla andra fått hem hööks nyutsända utskick från deras jh kollektion, finns en del fina saker där.

Bla. den där stickade marinblå/ bruna tröjan, den lär köpas när tillfälle ges.

 

Nej nu måste jag sticka om jag ska hinna.

 

Ha en fin lördag.

 

M: jobb

T: jobb

O: jobb

T: RIDA PÅ MIN LILLA HÄST

F: jobb

L: jobb

S: jobb

 

Därav mindre riduppdate, mer annat. Vad vill ni läsa om?

 

Klart han är det, hur bra är han inte lixom. Världens största rappare genom tiderna.

 

Mycket av hans texter kan man koppla till vår sport, hur man kan känna sig, med alla med och motgångar.

Eminem var en stor del av min uppväxt, lyssnade till hans texter i princip varje dag.

Det finns så mycket mer att hämta i hans texter än när man först läser dem ytligt. Genialisk är vad han är.

 

Ett totalt ohästigt inlägg som vandrat vilse, men ursäkta mitt hjärta ville tala.

 

 

 

 

Uppvärmningen kändes bra faktiskt, kunde rida framåt på små hjälper och en mjuk stilla hand. Det mesta kändes okomplicerat. Dock var det lite synd om honom i galoppen. Man känner tydligt att han är van att gå på otroligt grova hjälper där, det tar ett tag att få honom att gå på små hjälper. Jag är inget big fan av att rida mycket med handen så jag försökte succesivt att få honom att gå mer för skänkeln och för halvhalter och normal hand.

Stackarn, det skär i hjärtat ibland av att känna hur han får gå.

 

Vi red en rätt jobbig travövning ett bra tag sen, med öppna, övergångar och skänkelvikning.

Detta gjorde han faktiskt riktigt fint, kunde rida på dem hjälperna jag ville och jag kunde sitta stilla och mer rida på vikthjälper och skänkel fram till handen. I vänster varv gjorde han öppnorna kanon! Man får en helt annan bärighet i det varvet nu. Superkul!

 

Jag har ju även börjat sätta mer tryck i honom nu så traven blir stundtals riktigt häftig. Givetvis orkar han inte långa sträckor, men jag är nöjd med dem glimtarna jag får.

 

I galopparbetet haha där sprack det. Där kom ju våra trevliga övergångar fram.

Det roliga i dag var att han gjorde helt okej övergångar nedåt. Det var galoppfattningar från trav som var det stora problemet. Han fullkomligt struntar i hjälpen eller så gör han den, flackt och i vansinnig fart typ 4 meter efter att jag givit hjälpen. Herregud VAD VI ÄR DÅLIGA PÅ DET DÄR. hahaha!

Hemskt verkligen. Jag kan inte ens rida en godkänd galoppfattning från trav lixom. Jag tror vi försökte sådär 15 gånger utan något större resultat. Han fullkomligt ignorerade mig.

 

Vi bytte varv och jag bytte taktik. Jag fick pigga på honom lite med massor med snabba tempoväxlingar innan och dutta på honom med spöt en del. Då blev han väldigt aktiv, och galoppfattningarna blev såklart mer på hjälpen, men han var spänd och tryckte ihop sig i formen och trampade mycket luft.

Inge bra alls det heller. Han släpper ju ryggen så fort han hamnar bakom/ trycker in nosen.

 

Jag vill ju ha den där trevliga, runda formen på lodplanet med långhals, med långa eneregirika steg fram till bettet, men med mer elektricitet. Lägger jag till skänkeln för galopp, då ska det vara galopp NU PANG BOM. Inte 4 slängtrav steg senare.

Just nu skiter jag fullkomligt i formen, bara han svarar för skänkeln. Det här tål att tränas på och jag har en känsla av att detta kommer ta sjukt lång tid. Han går mer väldigt många olika ryttare som ger heeelt olika hjälper.

 

Smokey är fin, men som sagt det skär i hjärtat att få vissa saker bekräftade.

 

 

 

Det här var nog bästa passet hittills med den hästen. Han var jämn och bra framme till handen hela uppvärmningen och kom ihop mer och mer i sin form till en lite rundare. Man får vara noga med bara att dem inte hamnar bakom allt för ofta, går dem bakom kan man lika gärna rida på långa tyglar och fara runt.

Jag tänker också mycket på att komma tillbaka då och då med händerna och att försöka hitta dem små hjälperna när han är fin. Man ska inte behöva sitta och rida vartenda steg hela lektionen, hästen ska vilja framåt med bibehållen form utan att man ska sitta och joxa så händerna ser ut som ett enda virrvarr. Ser otrevligt ut, och är säkert inte så kul att ha i munnen heller.

 

Vi red lite travövningar över bommarna först med volter och övergångar. Dett gjorde han också bra, dock fick jag inte riktigt plats så jag kunde inte rida traven som jag ville alla gånger. Men Neo är riktigt trevlig att rida när han är såhär loss, man skulle önska att alla fick prova på när han är så samlad och mjuk men med den energin. Riktigt häftig är han.

 

Sen gick vi över och red över 3 bommar i galopp, 4 språng mellan.

Här brukar det komma fram hur ihop/framme till bettet hästarna igentligen är, är dem inte ärligt genomridna så får man problem vid bommarna. Och neo var ju i sitt esse idag så han skötte sig otroligt bra faktiskt. Han brukar ju braka iväg för att han tycker att bommarna är så roliga, men han var väldigt sansad och låg kvar i sin form och väntade. Lite stark till sista bommen men det gjorde inte så mycket.

Vi ändrade till 5 språng och det gick precis lika bra. Jag hade säkert kunna trycka in 7-8 om jag hade velat.

 

Frågan är om han hade varit för lydig om vi sen hade börjat hoppa? Lite go måste man ju ha i dem för att dem ska tycka att det är kul. Nu var han ju mer än tillbaka, rent av riktigt lydig.

 

Ett roligt pass, Neo är inte den lättaste att sitta upp och styra omkring så det känns skönt att kunna komma till den ridningen med honom när man kan rida på mindre hjälper.

 

Red istället för min käre ivan som var sjukis.

 

Det blev en sväng på Neoliet, störst i stallet men inte lättare för det.

Han hade ju gått lektionen innan med pro eva, så han var loss och redan framme när jag satt upp.

Väldigt märklig känsla att rida andra passet, haha det var ett himla tag sen man kunde ta emot en framkörd häst.

Så jag fortsatte helt enkelt bara evas jobb. Han kändes fin, helt okej ihop och ganska jämn.

Vi var väldigt många i den gruppen så det var lite svårt att rida helt optimalt.

 

Och mina förbannande HÄNDER alltså jag tror jag dör. Speciellt högern, jag lixom vinklar ut handlederna och lägger händerna på sned för att kompensera min brutala tygellängd. Usch på mig alltså.

 

AK var nöjd med oss men ville typ kapa av mina händer. Jag med.

 

med smokey är nog första gången jag kände att han kände igen mig.

 

Eller alla gånger han kommer fram till mig i boxen även fast han har mat.

 

Hur han spelar med öronen när han hör min röst och höjer huvudet.

 

När han kommer fram till mig i hagen även fast alla andra stannar kvar och betar.

 

Hur han gång på gång lägger sin tillit i mina händer och låter mig bestämma.

 

När han vågar gå först av alla när vi skrittar ut fast han igentligen inte vågar.

 

Hur han slickar mig i ansiktet efter passet och vill ha uppmärksamhet.

 

När han ruskar på huvudet och busar när man har klarat ett större hinder.

 

Hur glad man känner att han bli av att få berröm i dressyren.

 

När vi går in på banan och han alltid vinklar ett öra mot mig, för att fråga vad vi ska göra nu.

 

Hur lugn han bli när jag klappar honom lätt eller pysslar lite i hans man under tävling.

 

När han kikar efter mig när han står på gången för att se vad jag håller på med, även fast det är massor med människor runt honom.

 

 

Det svåraste med smokey tycker jag är att få till en jämn känsla. Han kan vara jätte rund, bärig och fin en kortsida och sen ska du in på en volt och då kan allt paja. Han kan öka en hel lång diagonal kanon och sen gör man en halvhalt för mycket när man ska samla och allt pajar, han slår sig fri eller slår om.

Man kan påbörja en jätte jämn skänkelvikning, så mitt på lägger han av och slutar lyssna för skänkeln, rätar ut sig och trampar luft med huvet på sned.

 

Det är inte helt lätt att försöka rida ett program i uppvisnings syfte, sen kan man ju lägga in hans spökfasoner, ibland är dörren jätte jätte läskig och slutar du driva en jävla sekund när du rider mot dörren så tvärvänder han och flyr.

 

Hans form är inte heller helt lätt att få till, 4 steg kan han vara jämn, sen helt plötsligt från nowhere tränger han uppåt och spjärnar mot handen. Man rider loss det och han blir jämn igen. Några steg senare så har man drivit en gång för lite så han dyker ner så djupt så att man håller på att tappa tyglarna.

 

 

Har donat lite hemma, hittade en gammal kingsland dunjacka som jag inte använder då den är kort i ärmarna. Duvet, när man sitter och drar i dem och enbart är irriterad när man rider. Så jag klippte av dem och har nu en as snygg kingsland väst, ala 0kr.

Den blev himla snygg och skiljer sig från dem nya då det är gamla kollektionen utan jätte blaffor till märken. Bara en liten silver brodyr på ena fickan. Väldigt stilren.

 

Men förlåt kära läsare för att jag inte har visat den här bilden innan.

Hahaha jag tror jag ramlar ur stolen och dör.

Detta är alltså inget jävla skämt, jag och clara sitter brevid varandra på bussen, och sträcker på oss normalt.

Jag har alltså definitivt ingen överkropp alls. Man ska alltså ha huvet över det där nackstödet på stolen i bussen, jag når fan knappt upp.

Clara däremot hahaha jag finner inga ord.

Sen har ju jag kanske 10-15cm längre ben än clara.

Helt jävla sjuk bild, och den är inte ens något driv.

Jag når lixom upp till claras haka.

Helt fantastiskt. Jag ser ut som en jävla dvärg

 

 

Cliffen var min sköthäst i 6 års tid. Han var den mest charmiga och glada ponnyn jag någonsin har träffat. Han låg mig varmt om hjärtat och jag älskade honom mer än allt annat. Jag hade lätt kunnat byta ut honom mot hela min familj typ. I hans sjukperioder tog jag hand om honom som min egen. Red igång honom, fick rida ut själv osv. Han var en fantastisk kärlek på många sätt, pigg och glad som han var hela tiden.

Jag kommer aldrig att glömma cliffen då han var min bästa vän på många sätt under så lång tid.

På den tiden kopplade folk ihop mig med cliffen som dem nu kopplar ihop mig med smokey, så tight var det.

 

Denna tjuriga lilla ponny som inte tog ett steg mer än vad hon behövde. Hon öppnade sig för mig och blev en helt fantastik individ under dem år jag red henne. Hon reagerade på minsta hjälp, var pigg och glad och arbetade förnöjt lektion efter lektion. Jag tävlade henne en hel del, främst i dressyr då hon var så oregelbunden i hoppningen. I sista LA:1an vi red ihop hade vi 8 på allt utom mellangångarterna. Inte illa, när jag började rida henne så stod hon mest och stegra när man ville göra skänkelvikning.

Hon är en sån fantastisk liten häst och jag går fortfarande in till henne då och då och säger att hon är vacker.

 

Suede började jag sköta 2002 fram till den dagen hon fick lämna oss för grönare marker.

Hon var världens snällaste, verkligen. Stog som ett ljus, hoppade allt, gick att tolka och rida ut barbacka på helt själv.

Men hon var allt annat än lätt på backen. Och till alla dem som suttit och kastat onda ögat på oss, jag hade hemskt gärna sett er försöka själva. Att bara rida på en jävla volt kunde vara svårt ibland haha.

Hon var sjukt speciell och lärde mig otroligt mycket som ryttare. Här fick man inget glid inte utan det var ridning från att man satte foten i stigbygeln till att man hoppa av.

Jag hjälpte mest till att rida ut på henne då hennes ägare inte gillade det något vidare.

Jag tror jag och suede har ridit på varenda stig som finns runt om sorunda haha! Sjukt kul hade vi och hon var alltid så himla duktig. Eller ja, inte alltid hon hade ju också sina dagar hm.

I slutet fick hon flytta ut till ett stall i sorunda, där blev hon helt galen. Bockade och hade sig haha tanten.

Det var också där hon fick avsluta sina dagar, med stora hagar och mycket utevistelse. Kunde inte bli så mycket bättre för henne.

Suede kommer jag aldrig att glömma, hon lärde mig otroligt mycket.

 

Ja sen har vi ju då smokey, som ni redan vet så mycket om så jag tror inte att vi behöver skriva så mycket mer.

 

 

 - Rida och vara i stallet. Självklart.

 

- Tävla. Ser det som en check i utvecklingen och för att behålla motivationen.

 

- Träna själv. Jag vet inte hur många mil jag har powerwalkat i mina stackars skor nu. Det blir mellan 3-6 dagar i veckan beroende på dagsform och tid.

 

- Läsa bra böcker. Älskar fantasy. Har hela harrypotter serien, twilight serien och hungerspelen i bokform. Och läser gärna om dem titt som tätt haha.

 

- Festa. Festandet i sig är väl kanske inte dö kul, det är mer hela grejen att hänga med tjejerna en hel kväll och hitta på massa skit. Lika kul oavsett om vi stannar kvar hemma eller hamnar på nattklubb.

 

- Shoppa. Haha behöver man ens skriva varför?

 

- Mysa. Finns det något bättre att komma hem från stallet och krypa ner under en gosfilt, dricka något varmt och se film med syrran?

 

- Jobba. Jag tycker om att tjäna mina egna pengar och vill känna att jag gör nytta. Är inget big fan av att ligga hemma.

 

- Skriva och Rita. Har nog en liten estet inom mig i det ämnet. Esteten gillar även musik och jag håller mig alltid med den absolut nyaste låtarna.

 

- Ta hand om mig själv. Är ganska tjejig på det sättet. Klipper håret en gång i månaden minst, färgar utväxten. Fixar naglarna, köper ansiktsmasker. Solar solarium när jag känner mig blek, har ton med olika hudkrämer, köper nya tandborstar och tandkrämer oftare än jag vill veta osv osv.

 

 

HAHA å vilken fin bild!

 

Ivan är en bra liten skrubbare

 

Aw hans pannband blingar som värsta super swarowskit haha!

 

 

 

Ja dagens dressyr blev inte jätte fokuserad för min del, då smokey har fått jordens skav av sadelgjorden från hans vanliga sadel. Det har varit på gång och jag har ridit med diverse olika gjordar och fluffiga paddar för att undvika mer skav.

Idag när jag kom så hade skaven svullnad upp i bölder som det sen började rinna var och skit ur, och på andra sidan är det på gång med exakt samma skav.

Så jag och åsa körde operation rädda smokey, bytte ludd, bytte gjordar hit och dit tills hon tog en av sina egna som är jätte urskruren, då var gjorden inte ens i närheten av såret längre.

Han markerade ju även i skritten stackarn att han hade ont, stapplade fram typ.

Sen gick han normalt och passet kunde fortsättas.

Snackade med kajsa om det direkt efter så han får nog någon ny sadel med urklippt gjord så att han slipper ha ont och såren kan läka. Lilla bus. Förra veckan var det bara avskavd hud, inte alls lika farligt och redan där var jag orolig.

 

 

Men till passet så blev det ju lite orytmiskt men det han gjorde bra var att han var stadig i sin form och kändes ganska nöjd. Alla öppnor vi gjorde i trav och galopp i vänster varv var väldigt fina och bäriga. Jag hade stenkoll på yttersidan där också. Speciellt galoppen var sjukt fin och bärig i öppnan, jordens skillnad mot i höger galoppen där jag nästan får bära honom på plats och han tappar takt.

Han blev stundtals lite stark och på, lyssnade inte tillbaka. Det är ett problem sen tidigare så jag fick sitta och rida miljoner tempoväxlingar.

 

Och alltså mina jävla tyglar och tygellängder jag blir fan galen på mig själv snart. Ända sen vi började den här hösten så har jag varit något jävla glapphand och kan inte behålla en korrekt tygellängd, vare sig hoppning eller dressyr.

Ska införskaffa ett par gummityglar med färger så att jag kan få någon ordning på det haha blir ju tokig på mig själv snart.

 

 

 

 

 

Han är ju verkligen svår den där hästen haha! Inte nog med att han är stark och vill full fart framåt hela tiden, han trycker dessutom uppåt. I vanliga fall brukar pigga hästar tänka lite mer ner, vilja ta ett stöd på bettet osv, men han är verkligen tvärtom.

När vi red fram tyckte jag att det gick okej ibland. Man kan ju inte döda tempot helt bara för att han är pigg, då kutar han gärnet sen när man väl måste driva så jag gjorde något mellanting. Han kändes stark och ibland lite nonchalant. Det tar ett tag att få igenom hjälperna, och då även framåtdrivande.

 

I övningarna så red vi massa skänkelvikningar på serpentinbågar och sen serpinbågar med galoppfattningar och avbrott. Han blir klart bättre när man får flytta, då bromsar han upp något av sig själv (ganska naturlig reaktion av övningen) Då och då fick jag till en mjuk luftig trav på ena långsidan där han väntade men endå jobbade på framåt.

Om han kunde gå så bra genom ryggen hela passet vore han ju värsta drömmen.. Men sen kommer man till en kortsida eller ska lägga en volt och då bär det av igen typ haha.

 

Galoppövningen var ganska nyttig. Jag tycker att galoppen är rätt kul att jobba, dock är han ju skit stark imellanåt men jag vill inte riktigt ge mig, vill luska ut hur jag ska rida för att få till det. Även här släppte han till och slutade dra imellanåt, väntade fint runt vänster skänkeln.

 

Han är ju en snyggis greven, det ser ju bra mycket lättare ut än vad det är.

 

När vi travade av blev han mer och mer oreglerbar så till slut gick jag ned i skritt och red halter tills han var lydig igen. Ingen mening med att fara omkring bara för att man måste.

 

Det är svårt att säga om det gick bra, första gången jag rider ett dressyrpass på hästen så jag vet inte hur det ska kännas riktigt. Jag tycker mest synd om honom att man måste ta så himla mycket för att han inte ska braka iväg över hela utebanan. Och när jag säger att han är stark så menar jag det. Typ skulle man sluta ta halvhalter skulle han dra tyglarna ur händerna på en och galoppera i väg i all världens fart. Typ den typen av stark snackar vi om.

Men det är ju kul med en häst med så mycket energi! Och han rör sig trevligt.

Greven vore rolig att lära sig rida, en helt ny typ av häst, det är kul att ställa om sin egen ridning ibland.

 

 

Helt seriöst om man kan lägga 700 jävla spänn på en stallmössa så har man nog allvarliga problem med pengar.

Visst att man kan köpa dyra ridstövlar eller kanske 200kr ridstrumpor men man får ju faktiskt dra en gräns.

Ge mig lite pengar istället tex?

 

Jag ser det som pinsamt, faktiskt. Köp ett par ridbyxor eller en påse hästgodis.

En mössa du ska ha på skallen när du mockar eller sitter på läktaren..

Bara jag som får flipp?

 

 

 

 

Detta för att mer kunna peka ut vad vi behöver bli bättre på och vad som faktiskt är bra.

Dock kan ju en ögonblicksbild vara helt hemsk haha!

Som bilden ovan, man vet ju att det är faktiskt så dem landar, men det ser helt sjukt ut. Typ som att vänster fram ska gå av. Så undrar man varför hopphästarna inte håller lika länge som dressyrhästarna haha .

Skämt åt sido, ska leta upp några riktigt hemska funny moments och dela. Vem gillar inte lite äkta skadeglädje, även här på min ridblogg?

 

Ella: Hej! Vad jobbar du med? Vad är ditt drömyrke? När du jobbar i stallet hur mycket tjänar du då?

 

 

 

Idag var en sån där dag när jag hade schysst med tid och inte direkt bråttom hem. Sjukt skönt.

Mockade och donade i godan ro och borstade sedan den lilla hästen och mutade den så gott jag kunde med diverse godis.

Rotade även fram en fin matchning i skåpet, lindade alla benen och smörjde upp allting.

Ska man dressyra så kan man ju endå vara lite fin även om det går dåligt.

 

Vi skrittade fram ute i det fina vädret och gick sen in och provade det nya underlaget i ridhuset. Det har satt sig lite mer nu när barnen har ridit tusen varv så det kändes rätt okej, kommer bli bra det där.

Red fram helt simpelt i alla gångarter och red framåt, rundade sen av henne och lirkade upp formen lite.

Pausade när hon kändes igång.

 

Sen red jag trav, helt enkelt på en volt och flyttade lite då och då undan innerskänkeln. Ökade och minskade volten. Det jag tänkte på var min egen sits, att sitta stilla och stadigt och guida henne rätt. Hon var stadig i sin form och rundade av fint i innersidan utan att bli lång. Dett gjorde hon snabbt väldigt bra så då pausade vi igen.

Sen galopperade jag i båda varven, på volt och tränade tempoväxlingar. Fortfarande med fokus på en kortare, stabil form. Hon kändes nöjd när hon klarade av uppgifterna och vi avslutade lite lätt och skrittade runt stallet.

 

Det här passet var väldigt kul, hon har blivit så mycket stadigare cherona och Lisa har gjort ett bra jobb med henne. Hon är rolig att rida :)

 

Bilder efter passet, trött c.

.

 

 

 

Från start så kändes han lite loj. Dem gångerna kommer och går, när det blir så att allt tar 3 gånger att få igenom. Jag får driva 3 gånger så mycket mer än vanligt och ta 3 gånger fler halvhalter för att få en reaktion. Oftast så har det släppt med lite lungnare dagar för honom, alla kan ju vara trötta ibland.

Men, hade han fått önska så hade han gått i ett och samma lagom tempo, kommit lite hur som på hindrena, genat i hörnorna och bara lixom åkt omkring och gjort allt halvdant.

 

Vi hoppade fram och vi gjorde en del nyttiga övningar på medellinjen med volter och grejer. En övning smokey inte gjorde klockers och som vi behövde träna. Jag fick jobba mycket med att sänka nacken på honom, vilket gick bättre och bättre. Dock hoppade han rätt dåligt redan här, släppte ryggen och slog i det mesta. Utan att vara spänd, utan bara allmänt loj.

 

Vi hoppade igenom kombinationen några gånger, och han hoppade lite halvdant. Jag var lite sen med att ta tillbaka så några gånger kom vi i botten. Sen satte vi ihop det mesta och red en bana, och här fortsatte han lojt.

Inte mycket att skriva, han svarade inte särskillt bra och hoppade det mesta utan rygg.

 

Nu hoppas jag att han kan vila lite och jag sa även till tränarna att han kändes trött och kanske behövde gå lugnare några dagar.

Vi red ju även på utebanan och där är det tungt, samt vet jag inte hur hårt han har gått innan.

 

Ibland går det inte så bra, men det är inte mer med det. Alla får vara trötta ibland :)

 

 

 

 

 

Red ut och runt denna underbara äng vi får rida på just nu. Och hon var en TOKIG TOK TANT.

Hahaha och vad hon njöt, vinden i manen och en sval sol över oss och gud vad hon ville springa.

Livet är bra rolig ibland, speciellt med en liten cherona häst.

 

 

 

Onsdag.

 

Red en sväng på Rolle i alla gångarter, först ute sen inne. Bara basic så att han skulle känna sig duktig och att allt var lätt för honom.

Han kändes mjuk och pigg som vanligt :) Det är riktigt kul att få rida så olika typer av hästar, Roulette som går stadigt med placering i MsvA och siktar högre, kan både byten, piaff och passage. Det ger en helt annan känsla på en häst som verkligen kan finliret i vardagsjobbet också, alla övergångar, halvhalter osv gör han otroligt fint.

Det är bra för då får jag upp en feeling om hur det ska kännas, det är svårt att träna utifrån nothing.

 

På min lektion så fick jag rida greven, en privathäst som springer några lektioner i veckan då ägaren inte riktigt har all tid längre. Jag har hört att han har varit stark att rida och det var han haha. Men iofs så red vi ut till en åker idag och red, då blev han väldigt pigg så det kan ju ha lite med det att göra.

Haha sen smygökar han ju hela tiden, det är svårt att passa tempot när han är mjuk för det går bara fortare och fortare oavsett hur mycket man tar tillbaka.

 

Efter halva passet släppte det och jag började få mer koll på honom, hur man ska ta halvhalterna och lossa. Då blev han trevligare och inte alls lika stark. Visst laddade han ju lite imellanåt men inget farligt.

 

Greven var rolig att rida tycket jag, lite annorlunda men rolig.

 

Jag kan fortfarande känna din man mellan mina fingrar.

 

När jag var yngre kändes det alltid som att man var tvungen att visa sig från sin bästa sida, det fick licksom aldrig gå dåligt när man red. Och det var nog inte bara jag som kände så.

Hade man problem med någon övning eller någon häst, då blev det pinsamt. Man önskade att folk skulle sluta titta som red i samma grupp. Ibland ville jag bara hoppa av och gå in när man mötte motstånd.

 

1. En gång när jag red på Laura i tältet när det blåste storm. Det enda hon gjorde var att vara livrädd och kasta sig åt olika håll. Det kändes inte ens säkert att gå på en volt då hon fullkomligt panik sprang bort från ljuden.

2. En gång när jag hoppade på bubblan. Jag gav det en chans och lyckades komma över alla framhoppnings hinder efter mycket tvärnitande, tagande av bett och okontrollerad fart. Efter det var det dags för olika banor och jag sa nej tack och vi gick in för dagen.

 

Jag försöker verkligen alltid alltid alltid att lösa problem. Istället för att sucka och tycka att hästen är dum i huvet som inte hjälper till, trappa av på kraven. Gå på en volt. Kan jag bestämma tempot?

Går det att sakta av till skritt där jag vill? Kan jag be om mer ställning? Kan jag få hästen lite rundare några steg?

Man får tänka på att hästarna också har dåliga dagar, alla är inte på topp hela tiden.

Vissa av hästarna har ju mer humör än andra, vissa får man lirka med medans andra behöver en fast hand för att följa.

 

 

 

Så vem är det igentligen som bestämmer om du är bra eller inte, jo du själv såklart. Allt bottnar i vad du själv tycker och uppfattar saker. När andra ser att du har problem i hoppningen så tänker dem nog oftast att du är duktig och att du reder ut det bra, kanske bättre än många andra.

Man ska inte tro det värsta om folk hela tiden.

 

Jag har lärt mig att inte tänka så mycket på vad andra tycker när jag möter problem. Har jag problem med övergångar på smokey (som jag iprincip alltid har) Så sitter jag inte och undrar vad alla andra tycker om mina halter efter övergångarna för att få stopp på honom. Nej, då är det jag,smokey och åsas guidning. Ingen annan finns i bubblan för dem är inte viktiga alls för tillfället.

Jag ser det som att man inte är särskillt bra på att rida, om man tappar humöret, surar ihop, tappar självförtroendet vid minsta motstånd eller kanske ignorerar ridläraren.

 

Det här ämnet skulle jag kunna snacka om i år, då det ploppar upp var och varannan dag.