Hakar på trenden som storbloggarna har gjort, en lite mer inflik av hur just smokey beter sig.

I boxen är smokey jätte gullig att hålla på med. Han är snäll att sätta på täcken osv, står som ett ljus.

Han gillar att stå och vila med huvet in mot ena hörnet, för att få lite lugn och ro kan jag tänka. Han står alltid så när han har ätit upp.

Om jag öppnar dörren då och ropar på honom så kommer han oftast till mig i öppningen, söker kontakt alltså.
Vet inte om han gör så med alla men det känns bra att han är så framåt till hantering. Kommer man med tränset kan han ibland typ springa till dörren haha! <3

 

I stallgången är han om möjligt ännu snällare. Tycker om att bli borstad och ompysslad, står stilla och lyssnar snällt.

Han är även snäll mot andra hästar. Har inga problem med att stå inne själv varken på gången eller i boxen.

 

I hagen är medel i rang. Han gillar att busa och bita/hålla på med andras täcken osv. Söker mycket kontakt med dem andra hästarna. Snäll att hämta i hagen också, helt okomplicerad (om man är snäll mot honom).

Älskar att rulla sig, så fort det är mjukt i marken typ kastar han sig ned. Helst båda sidorna!

 

På uteritten är han duktig och piggelin om han får gå efter någon. Går han först så blir han jätte tittig och hoppar till för lite allt möjligt. Jag tror att det är en vanesak, skulle han ridas ut på mer själv så skulle han bli säkrare att rida.

Han bockar inte eller liknande, det värsta han hittar på är väl att kasta sig för någon hemsk pinne typ haha!

 

På ridbanan är han piggelin, han gillar utebanor och blir lite mer på i arbetet av dem. Han hittar ju såklart också lite faror här och var men är endå ridbar.

Inte alls lika tittig ute som han är inne.

 

I ridhuset är han nog som värst när det gäller spändhet och sånt. Han letar fel på varenda planka när han är pigg, sen är han väldigt mån om att allt ska se ut som vanligt, så hänger det en reflexjacka i ett hörn en dag så förstår han inte alls. Samma sak om man skulle hoppa en oxer 50 gånger, och den 51 gången kanske lägga dit en markbom till, då skulle han hoppa typ 1m över den översta bommen i ett tiger språng och typ skena därifrån för att den inte låg där innan. Och det är iprincip bara i ridhuset som han är så.

Haha han är rädd för solkatter också. Och snö fläckar. Och blommor. och Åsa ibland om hon flyttar sig för fort haha!

Han är även rädd för dörren i vårat ridhus, så det brukar bli lite problem i vissa dressyrklasser, typ när det är förvändgalopp mot dörren är det typ bära eller brista som gäller haha!

hjärta min häst alltså!

 

 

 

 

Att fastna i det negativa

Jag försöker alltid att vända och vrida på allt som är negativt, försöka hitta en lösning för att göra det positivt.
Som det här med smokeys vänster sida. Istället för att ignorera problemet/ bara klaga på det och bli frustrerad så rider jag då på mindre volter så ofta som jag får möjlighet till i vänster varv för att försöka att luska ut problemet, vad händer om jag gasar på lite - oj nej då blev han stark. Om jag tar tillbaka lite? - oj nu föll han isär. Om jag flyttar bogarna lite? - ja, bättre första delen, bet sig fast och ställde sig själv utåt andra delen. osv osv.

Jag triggar mig själv till att bli bättre på det som vi är dåliga på, vet jag med mig att jag är verkligen dålig på att rida på bommar i galopp, så sätter jag som mål för den här terminen att det inte alls ska kännas så svårt i slutet av terminen.
Alltså lägger jag då mycket fokus på det, för att förbättra mig.
När jag väl har klarat målet kan jag se tillbaka och veta att jag verkligen har utvecklats som ryttare.


Istället för att bli sur för en 5a i ett protokoll där det kanske står "mer ökning önskas" , så går jag till botten med det,
pratar med min tränare hur jag ska göra för att förbättra det, läser på internet, ser gamla filmer från träningar och tävlingar. Kanske är det så att jag inte trycker på fullt ut i mellantraven, jag kanske håller igen lite väl?
Jag kanske har för korta sporrar, jag kanske inte ens kommer åt honom?
Kan det vara min sits, att jag inte kan inverka i mellantraven för att jag tappar min egen ballans när det går fortare?


Man ska bli TRIGGAD av problem, river du 1an på en hopptävling, shit happens, nästa gång du tävlar så vet du med dig att du både måste förberreda hästen bättre innan första hindret, samt kanske få lite mer galopp i hästen.

Jag lär mig alltid något av alla nitar man stöter på. Men det gäller som sagt att vilja utvecklas, om man istället gräver ned sig och tycker att man är sämst i hela världen så blockerar man sig själv psykiskt, som förs över till kroppen och då kan du inte prestera. Då kommer den där gnagande känslan till slut käka upp en varje gång du rider an 1an, och det känner även hästen.

Tänk vad glad man blir för uppskattning och berröm. Att höra av någon annan att man är duktig.


Jag blir lika glad varje gång, det värmer i hjärtat när man för höra positiva kommentarer.
Att höra att jag sitter bra, eller rider smokey bra. Och man behöver höra sånt ibland, för det är ju faktiskt det vi kämpar lite för, att det ska gå såpass fint så att man som ekipage lyser igenom och syns ur mängden.
För tänk alla dem gångerna i dressyren som jag har fått rida på en volt och inte ens kunnat vara med i den enklaste övningen för att han har kastat sig och varit rädd för hörnorna.
Tänk alla gånger som han har varit spänd och okontaktbar i hoppningen.
Alla gånger jag har gått hem och grubblat över vad jag gör för fel och hur jag ska få honom att släppa spökena i hörnen.
Tänk alla gånger jag har fått protokoll där det har stått punkt efter punkt

Om man tappar motivationen här i vintertid, inte en tävling i sikte och träningarna ligger lite på is,
dressyren går åt helvette och hästen har damp ute.

Då har jag ett tips faktiskt, släpa in ett gäng bommar och gör dina egna evighetsövningar, både med trav och galopp inblandat. Där kan du lägga in skänkelvikningar, övergångar samt träna upp din förmåga att underhålla distansen fram till bommen.

Det viktiga är att du inte fastnar i samma tempo, ändra dig, våga rida på mer framåt några gånger, samt ta tillbaka så mycket du kan. Du ska alltså tänja lite på gummibandet i din och hästens galopp.
Om du lyckas göra detta upp mot 3 gånger i veckan under vintern så kommer du känna markant skillnad sedan när hoppträningarna drar igång.



Bommarna distraherar oftast tittiga och spända hästar från annat.

Dem distraherar även ryttaren, man får lättare att lägga fokus och energi på rätt saker.

Tex om hästen är as stel och spänd i vänster sidan, iställer för att bråka om det i en halvtimme utan större resultat än bultande armar, rid några evighets övningar över bommar istället,

där kan du tänka på att komma i mitten på bommen (lättare sagt än gjort på böjt spår!),
få bommen mitt i galoppsprånget, oavsett tempo,
Att övergångarna är där dem ska,
att hästen är lydig,
att hästen väntar,
Att hästen svarar framåt och
att hästen svänger.
Enbart basic alltså.

Det blev ju ett jäkla liv om ridsports bestämmelser om loggor på tävling,

det folk inte tänkte på var att dem där reglerna har alltid varit där, som anvisning men ingen har någonsin följt dem.

Nu gjorde dem en uppdatering och ja ALLA FÅR DAAAMP.

? När jag tog grönt kort läste jag lixom om det där.

Haha snälla snälla snälla, kan inte folk läsa på lite innan det bildas facebook grupper. hahaha!

 

Någon mer än jag som redan kände till detta?

För att jag saknar dig en liten stund varje dag <3

 

Här med paxar jag denna outfit. haha nej men jag har mer och mer fått upp ögonen för en viss typ av färgkombi, På träning och tävling i hoppning.

Det är att ha det enkelt och stilrent, men bryta av med ett riktigt knall schabrak.
Alltså att ha all utrustning i svart eller brunt, möjligen svart bling pannband, du själv ska också vara stilren och passa in i utrustningen, för att sedan ha knall färg på schabraket. Hur snyggt? - KUNG!

Tro det eller ej men jag har faktiskt spanat på en del oranga schabrak, haha JAPP. Det gäller bara att matcha rätt.
Tips till i vår faktiskt!
Tror jag ska klippa hem ett knall rosa och ett orange, kanske från skapa. Kika ni också!
Lila kommer ju också slå stort i vår, samt knall blå.

Okej ta fram humorn nu folket.

Undrar varför vissa människor passar ihop med vissa typer av hästar.
Det finns ju en del typexempel som man har sett genom åren..

Bytaren - Byter häst så fort det går dåligt på tävling, faller en bom så är det kört typ.

Taktikern - Använder sig av en häst i dressyr, en i hoppning, en på uteritt osv. Har garanterat inga super känslor inblandade utan det är mest rosett i tanken...?

Den envisa - Kämpar på med samma djur år efter år utan större resultat. Antagligen för att kärleken till individen betyder mer än placeringar och framgång.

Trimmaren - Tar sig an en svår häst men lyckas endå vända den till något bra utifrån den egna individen.

Impulsivaren - Tar dem nyaste hästarna i stallet, släpper den hästen när nästa kommer. Antagligen för att försöka finna lycka någonstans.

Brakearen - Alla hästar den tar sig an blir sålda, halta eller avlivade. Utan undantag.

Kungen - Rider alla hästar hur bra som helst, man fattar inte hur den gör?

Luffarn - Rider alla hästar hårt, otrevligt och riktigt uselt. Man fattar inte hur den gör haha!

Något jag alltid strävar efter, oavsett häst jag rider, är att kunna rida med så små hjälper som möjligt.
Det optimala enligt mig är att det ska se helt lekande lätt ut, hästen ska dansa fram, avslappnat och ryttaren ska kunna ge så små hjälper så att det ser ut som att den bara åker omkring.


Sådan ridning blir jag glad av att se, när det verkligen ser lekande ut. Man kanske kan urskilja en halvhalt eller en dutt med spöt, men att ryttaren sedan går tillbaka till mindre hjälper. Hästarna ser så himla tillfreds och nöjda ut med sin uppgift också, haha alla blir glada.


Det tänker jag jätte mycket på med smokey, att det ska vara lätt. Om allt är svårt så är det oftast jag som rider med antingen för många hjälper samtidigt så att han bli förvirrad eller stressad, eller så rider man med för grova hjälper för länge.


Sen är inte jag den som förespråkar mes ridning, jag tänker mer att helre säga till ordentligt en gång och överdriva hjälpen än att småbanka i 3 varv utan resultat. Efter att man har gjort en hjälp övertydligt så blir oftast hästen mer vaken/lydigare och då kan man rida med små hjälper efteråt, precis som man vill!


Om man ska ta våra idoler tex. Rolf Göran Bengtsson, hur ofta ser man honom slita och dra, hänga raklång bakåt eller piska på sina hästar när han tävlar. hm nej jag har nog aldrig sett det.
Han är otroligt mjuk, följsam men endå konsikvent. Han rider med mycket ben och mjuk hand, är med hästarna i språnget och stör inte på något sätt. Och han rider otroligt många hästar på den nivån, och kammar hem nolla efter nolla i protokollet. Det ser lekande lätt ut, det ser faktiskt ut som att han knappt gör någonting, för att rider med så fina hjälper på hästarna.
Ett helt lysande exemplar.


I dressyren skulle vi kunna ta Patrik Kittel, (nu vet vi inte vad som händer bakom stängda dörrar, men det som syns i tv) ser vi honom någon gång såga till, hänga sig i tyglarna, piska rumpan randig eller göra någon form av stora handrörelser? nej, inte direkt.
Han leker också omkring där inne på banan, och utför den ena svåra rörelsen efter den andra, med stadig mjuk hand och följsam sits. Han är också med hästen på rätt sätt. Det ser nästan ut som att han inte gör någonting alls, så små hjälper som han rider med.


Jag tycker att man ska ta efter såna kändisar, försöka och försöka få sin egen häst att bli känsligare så att man som ryttare till slut bara ska kunna lägga om vikten så ska hästen gå in i en samlad galopp/ korta upp sig innan ett hinder.
Att rida med en hård och hög hand är ingenting man vill, Att rida med en ostadig och hackande skänkel är ingenting man vill.