Har en fundering..

Läste på my´s blogg nyss (www.oonthebit.blogg.se) att hon har lämnat in sina stövlar till skomakaren för justering. Det gav mig en idé, då jag inte rider i mina cavallo sidney så mycket tyvärr eftersom att jag får skav av dem och att dem är något trånga över min högra vad så det känns som man ska få blodförstoppning efter 5 min.

Jag har alltid trott att detta ska vara ett svindyrt fenomen, men så var det tydligen inte fallet då man kan komma undan under 300 kr..?

Tål att tänka på till nästa löning, för det vore riktigt fint att kunna rida i ett par stövlar som har kostat diverse tusenlappar..

Min åsikt är att kläder ska hålla, och kvalitén är viktig. Att köpa en hjälm som redan vid provning är krånglig med hakbandet, känns lite stor och kanske glappar lite om du hoppar - det är ett stadigt nej.

Sedan att märken har smygit sig in på marknaden och höjer upp priser osv, det är en smaksak.

Jag har själv fått några favorit märken som jag vet håller och kanske inte är apdyra (alla syndar vi någon gång)

Men nu kära läsare, hur viktig är utrustningen?

 

 

Måste man ha swarowski pannband när du ska rida hemma och trava över bommar?

 

Skulle du kunna sätta på dig en jofahjälm utan att skämmas?

 

Och vad anser du om täcken? Tror du din häst avlider om skritt täcket är 5cm för kort?

Och som vanligt så kan sariih inte hålla tassarna borta , Nu har vi shoppat hästprylar - IGEN...

Kan knappt vänta tills allt drar igång igen, Allt vi kommer kunna göra, hur många knutar vi kommer att lösa upp tillsammans.

Att sätta mål och att rida mot dem har alltid varit självklart för mig, utan mål så kommer man inte vidare i utvecklingen, man har inget att kämpa mot. Det är för dem som vi fortsätter att sätta vänster fot i stigbygeln och svinga oss upp igen, oavsett hur många gånger vi ramlar av, går hem med gråten i halsen eller bara känner tyngden av oduglighet över axlarna.

Men, dem där micro sekunderna när allt går i lås, När du gör sista halten i det 10minuter långa dressyrporgrammet, När du rider an mot sista hindret i omhoppningen och känner att ni ligger rätt eller när du bara får feeling när du trimmar hemma,

Det är dem sekunderna som är värda att kämpa för till varje pris, dem är värda varenda skavsår, blåmärke och tårar.

För absolut inget går upp mot att lyckas med det man älskar.

Vad vill ni läsa om i min ridblogg?

Kommentera på!

Sjukt sugen på att köpa dem här john whitaker brallorna i blått.

Riktigt synd att dem inte finns i svart, hade varit jätte fint.

Sedan ligger den här på inköpslistan. Ni ska bara känna materialet, helt sjukt.