Kan knappt vänta tills allt drar igång igen, Allt vi kommer kunna göra, hur många knutar vi kommer att lösa upp tillsammans.

Att sätta mål och att rida mot dem har alltid varit självklart för mig, utan mål så kommer man inte vidare i utvecklingen, man har inget att kämpa mot. Det är för dem som vi fortsätter att sätta vänster fot i stigbygeln och svinga oss upp igen, oavsett hur många gånger vi ramlar av, går hem med gråten i halsen eller bara känner tyngden av oduglighet över axlarna.

Men, dem där micro sekunderna när allt går i lås, När du gör sista halten i det 10minuter långa dressyrporgrammet, När du rider an mot sista hindret i omhoppningen och känner att ni ligger rätt eller när du bara får feeling när du trimmar hemma,

Det är dem sekunderna som är värda att kämpa för till varje pris, dem är värda varenda skavsår, blåmärke och tårar.

För absolut inget går upp mot att lyckas med det man älskar.