Något jag känner är lätt att tappa i vår sport, är det här att ha kul. Iallafall imellanåt måste man känna att det går att släppa på all press, korrekthet och bara ge sig hän åt sporten i sig.

Att kunna tolka, galoppera över en äng, rida barbacka, hoppa övningar som är för lätta eller helt enkelt bara vara, ta en promenad eller sitta en stund extra i sadelkammaren.

Vi vill ju alla så himla mycket, man måste vara benhård i sin träning för att utvecklas så man lätt kan glömma dem där tisdagarna när alla hade jofa hjälmar och höjdpunkten var när man fick leda in sin favorithäst själv i stallet.
Den längtan man sen hade en hel vecka tills nästa gång, försök att minnas den glöden och plocka fram den då och då. Den behövs.