Behövs inga ord.

Det är konstigt hur man kan spinna sitt liv runt en häst. Under så många år, dåliga perioder och lyckliga moment. Hur mina tankar alltid alltid vandrar till dig. Det är märkligt hur mitt hjärta värker när jag saknar dig och hur våra minnen kan hålla mig varm.

Jag undrar vad det är som gör att vi väljer varandra. Att en simpel ridskolehäst utan större meriter eller härstamning kan få en att känna sig så komplett. Hur man blir ihop. Ett team. Igen kända som ett ekipage. Att det är vi som hör ihop.

Älskar dig. Som vanligt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0