Jag var fortfarande väldigt matt och svag i kroppen efter mina feberdagar så jag tänkte att vi kör lite go with the flow idag, inte bråka eller kräva något av honom. Mest susa runt lång och låg i hans tempo.

Det funkade fint till en början, han var nöjd med dealen, slapp gå ut i en enda hörna och samlade sig till och med några snäpp runt skänkeln. Han var förvånandsvärt stadig. Sist jag red milan var det en ren kamp att ens få honom ihop i alla gångarter, nu var han väldigt nöjd och rund. Kansk för att jag just inte bråkade/ samlade något.

 

Är ju igentligen inte den ryttaren riktigt. Som är nöjd med att susa runt så länge hästen har huvet lägre än stjärnorna. Jag rider hellre igenom, får ett resultat och känner att hästen jobbar sig loss genom kroppen för att sedan samla och sätta lite tryck i gångarterna. Spela lite på gränserna i varje häst helt enkelt. Men jag orkade som sagt inte. Haha var tillochmed osäkert att jag ens skulle åka till stallet alls.

 

Gjorde några halvdana, lät han gå iväg och lite som han ville. Då började Åsa anmärka på att han inte kom tillbaka så då var hon på mig ett bra tag om att samla = jag var tvungen att bråka med honom. suck haha.

Då ballade han ur. såklart. Så fort man kräver något mer, en millimeter mer av milan så svarar han genom att slå sig fri, låta som en älg och att lyfta framhovarna från marken några gånger. Sen är han upprörd 2 varv och svarar inte framåt.

 

Så, resten av den övningen var ju typ så. Travade på rätt fint- avsaktning. Åsa säger åt mig att ta tillbaka mer, ta tag ordentligt - jag gör så - milan halv reser sig- flyttar sig några decimeter rätt i framdelsvändingen - åsa säger håll kvar och driv - milan hoppar omkring på stället och låter som en älg - jag rider framåt - milan är låst som ett järnrör - går in på 10 m volt - åsa säger böj igenom - 3 varv senare lossar han och går som vanligt - 2 bokstäver senare är det ny avsiktning och framdelsvänding = allt börjar om.

 

Haha han är ju lite rolig. I vänster varv var han så upprörd så det räkte med att sakta av för att han skulle börja hoppa. Hoppihopp.

Åsa tappade tålamodet och lät mig gå på liten volt innanför och ta igenom halvhalterna ett tag. Efter det blev det bättre, speciellt när vi fattade galopp sen, men så kan man ju inte göra varenda gång han blockerar sig.

 

Trots konflikten på slutet så var jag positivt överaskad av milan, hade senaste passet på honom i bakhuvet och då var det som sagt en riktigt kamp att ens ha honom framme och rund. Idag var han stadig större delen och tutade på utan problem. Sen att det tar emot något otroligt så fort det gäller samling det är ju en annan femma.

Jag orkade rida hela passet iallafall även fast synen dimmade igen bitvis och jag var kallsvettig efteråt så var det roligt.

Milan är en bra häst att träna sits på för övrigt. Han har en bra sadel, han rör sig inte alls över ryggen så det är som att rida ponny och han är ganska känslig för skänkeln. Man kan sitta väldigt stilla på honom alltså.

 

tumme upp