Idag hade vi titthinder och banhoppning, haha = en aning spänd framridning. Men det är ganska standard,får svårt att få fram honom för skänkeln när han ska spänna sig till och från.

När han är så uppe i varv brukar han lägga sig till med att även vara rädd för ett hörn i ridhuset, och ja även denna gång.
Men men vi kämpade på där men det är ju lite trist att han ska göra så stor deal av det.

Vi skulle travhoppa lite på en linje med sockerbitar under,då fick jag bli lite förvannad på honom. Säger man fram,då ska han fram och det på en gång. Inga stopp på hela passet men i början var det lite si och så med hans attityd.
Men efter att jag morrat honom i örat och i princip fått honom att skena iväg tills han tog skänkeln lossnade det.

Det är som att man måste visa att ja, jag är seriös och menar allvar.
För efter den matchen gick vi vidare på allt annat som han inte tittade alls på, då hade vi även vattenmatta och mur.
Lite konstigt att han då väljer ut hörnet och sockerbitarna att vara rädd för menmen.

Resten av passet var han riktigt framme, pigg och glad och hoppade av bara fan,utan att vara ett dugg spänd. Fick till en fin runda på över metern, och han kändes verkligen framme,sköt iväg lite själv och var taggad i svängarna. Haha!
Det är som att han får någon självförtroende boost när han har klarat något han ansåg var hemskt och inte gick och sen blir skit glad.

Fina hästen, han kan han. Räk framridning dock,det kan han få bakläxa på.