Och hallelulja moment, den här veckan kan jag rida båda passen.

GUD JAG HÅLLER JU PÅ ATT KRÄKAS på detta. Vad är det här? Rider två dagar i veckan knappt längre.

Tankarna och planerna mot egen häst börjar brännas i kanterna. Jag pallar inte med det här.

Stallet och hästarna är min livsstil, ett medvetet val som jag lever för. Jag mår psykiskt dåligt av att ha så få timmar i veckan med det jag brinner för.

Men, jag älskar såklart även mitt jobb. Bästa ever. För att kunna kombinera mina tider på jobbet och ridning finns igentligen bara en lösning, att ha en egen som jag kan rida precis vilken tid som passar mig varje dag.

 

Så nu när dagarna knappar in på en bättre anställning så vandrar också tankarna iväg.

 

Det känns spännande. Och nytt. såklart.

 

Den som lever får se.