vem bestämmer att man är bra?

Vem är det som bestämmer att man är bra eller inte?

När jag var yngre kändes det alltid som att man var tvungen att visa sig från sin bästa sida, det fick licksom aldrig gå dåligt när man red. Och det var nog inte bara jag som kände så.

Hade man problem med någon övning eller någon häst, då blev det pinsamt. Man önskade att folk skulle sluta titta som red i samma grupp. Ibland ville jag bara hoppa av och gå in när man mötte motstånd.

 

Enda gången jag har avbrutit ett pass för att det verkligen inte gick mer var

1. En gång när jag red på Laura i tältet när det blåste storm. Det enda hon gjorde var att vara livrädd och kasta sig åt olika håll. Det kändes inte ens säkert att gå på en volt då hon fullkomligt panik sprang bort från ljuden.

2. En gång när jag hoppade på bubblan. Jag gav det en chans och lyckades komma över alla framhoppnings hinder efter mycket tvärnitande, tagande av bett och okontrollerad fart. Efter det var det dags för olika banor och jag sa nej tack och vi gick in för dagen.

 

Jag försöker verkligen alltid alltid alltid att lösa problem. Istället för att sucka och tycka att hästen är dum i huvet som inte hjälper till, trappa av på kraven. Gå på en volt. Kan jag bestämma tempot?

Går det att sakta av till skritt där jag vill? Kan jag be om mer ställning? Kan jag få hästen lite rundare några steg?

Man får tänka på att hästarna också har dåliga dagar, alla är inte på topp hela tiden.

Vissa av hästarna har ju mer humör än andra, vissa får man lirka med medans andra behöver en fast hand för att följa.

 

 

 

Så vem är det igentligen som bestämmer om du är bra eller inte, jo du själv såklart. Allt bottnar i vad du själv tycker och uppfattar saker. När andra ser att du har problem i hoppningen så tänker dem nog oftast att du är duktig och att du reder ut det bra, kanske bättre än många andra.

Man ska inte tro det värsta om folk hela tiden.

 

Jag har lärt mig att inte tänka så mycket på vad andra tycker när jag möter problem. Har jag problem med övergångar på smokey (som jag iprincip alltid har) Så sitter jag inte och undrar vad alla andra tycker om mina halter efter övergångarna för att få stopp på honom. Nej, då är det jag,smokey och åsas guidning. Ingen annan finns i bubblan för dem är inte viktiga alls för tillfället.

Jag ser det som att man inte är särskillt bra på att rida, om man tappar humöret, surar ihop, tappar självförtroendet vid minsta motstånd eller kanske ignorerar ridläraren.

 

Det här ämnet skulle jag kunna snacka om i år, då det ploppar upp var och varannan dag.

 

 

Jag kan faktiskt känna igen mig med det ibland men jag försöker att göra mitt bästa och att strunta i vad alla andra tycker,tänker och försöker göra mitt bästa istället! jag tycker du ofta tar upp saker som jag själv kännt,känner så jag mår alltid lite bättre när jag läst dina texter. Det känns skönt att inte bara jag kan känna så! Du skriver så himla bra, och peppar en att man faktiskt duger och att alla har dåliga dagar, så det tackar jag dig för!! Fortsätt så :-)