Cliffen var min sköthäst i 6 års tid. Han var den mest charmiga och glada ponnyn jag någonsin har träffat. Han låg mig varmt om hjärtat och jag älskade honom mer än allt annat. Jag hade lätt kunnat byta ut honom mot hela min familj typ. I hans sjukperioder tog jag hand om honom som min egen. Red igång honom, fick rida ut själv osv. Han var en fantastisk kärlek på många sätt, pigg och glad som han var hela tiden.

Jag kommer aldrig att glömma cliffen då han var min bästa vän på många sätt under så lång tid.

På den tiden kopplade folk ihop mig med cliffen som dem nu kopplar ihop mig med smokey, så tight var det.

 

Denna tjuriga lilla ponny som inte tog ett steg mer än vad hon behövde. Hon öppnade sig för mig och blev en helt fantastik individ under dem år jag red henne. Hon reagerade på minsta hjälp, var pigg och glad och arbetade förnöjt lektion efter lektion. Jag tävlade henne en hel del, främst i dressyr då hon var så oregelbunden i hoppningen. I sista LA:1an vi red ihop hade vi 8 på allt utom mellangångarterna. Inte illa, när jag började rida henne så stod hon mest och stegra när man ville göra skänkelvikning.

Hon är en sån fantastisk liten häst och jag går fortfarande in till henne då och då och säger att hon är vacker.

 

Suede började jag sköta 2002 fram till den dagen hon fick lämna oss för grönare marker.

Hon var världens snällaste, verkligen. Stog som ett ljus, hoppade allt, gick att tolka och rida ut barbacka på helt själv.

Men hon var allt annat än lätt på backen. Och till alla dem som suttit och kastat onda ögat på oss, jag hade hemskt gärna sett er försöka själva. Att bara rida på en jävla volt kunde vara svårt ibland haha.

Hon var sjukt speciell och lärde mig otroligt mycket som ryttare. Här fick man inget glid inte utan det var ridning från att man satte foten i stigbygeln till att man hoppa av.

Jag hjälpte mest till att rida ut på henne då hennes ägare inte gillade det något vidare.

Jag tror jag och suede har ridit på varenda stig som finns runt om sorunda haha! Sjukt kul hade vi och hon var alltid så himla duktig. Eller ja, inte alltid hon hade ju också sina dagar hm.

I slutet fick hon flytta ut till ett stall i sorunda, där blev hon helt galen. Bockade och hade sig haha tanten.

Det var också där hon fick avsluta sina dagar, med stora hagar och mycket utevistelse. Kunde inte bli så mycket bättre för henne.

Suede kommer jag aldrig att glömma, hon lärde mig otroligt mycket.

 

Ja sen har vi ju då smokey, som ni redan vet så mycket om så jag tror inte att vi behöver skriva så mycket mer.