Det är vad mina tävlingar handlar om. Att få till känslan, att få en fin galoppfattning. Inte för att samla poäng. Om känslan är urkass och man endå får en 7a eller 8a så är den inte värd det i mina ögon. Man känner sig märkligt bedömd på något vis.

Att trava upp på medellinjen i balans, att känna hur smokey vill frammåt med spetsade öron, för att han vet vad det handlar om, bara den känslan är värd tusentals 10or. Sen att jag får en 6a för att vi är på sidan om medellinjen eller att han är mot handen i övergången till halten, det rör mig inte. Självklart vet jag att det behövs övas på, och att få det på papper är verkligen perfekt, men känslan är viktigare tycker jag.

 

Jag skriver ofta att han känns seg och att det inte känns på topp vissa tävlingar, då kan han endå springa in en vinst för att det ser bra ut. Men det är samma sak, för mig är det mer en förlust eftersom att känslan inte var rolig.

Det kan handla om så lita som att han inte vill framåt om jag lättar, att han är avtrubbad eller tokspänd.

 

Vinster och förluster är inte grejen, jag skulle gärna rida clearround dressyrer.

Låt oss säga att man kanske får en rosett om man ligger på över 65% i LA:2

Det vore ju skit kul att rida mot och träna för. Och det är även lite så jag rider, försöker samla in ett poäng extra här och var, att alltid förbättra känslan och timingen.

Jag vill att han ska trivas inne på banan, känna sig duktig så att han kan visa upp hur snygg och duktig han är för domaren.

 

Var bara tvungen att posta detta i en värld full med prisgalna storbloggare.