För att en gång i tiden var du min Smokey.

Känslan av att starta LA i dressyr och mata in 8a efter 8a, hur lydig och känslig du var. Hur du travade mot mig i hagen och grejen med att få klippa av alla benlindor 1,5meter.

Det känns bara overkligt att du är så gammal som 23 år och folk kallar dig för tant. För mig är du den vackra stjärnan som varken kunde gå ett steg i skänkelvikning eller rygga. Du var mer mörkgrå än vit när jag började rida och du hade lite konstiga fläckar här och var. Och trots att jag har en del ärr efter dig och blåa partier på kroppen som aldrig kommer försvinna så ser jag på dem med glädje. Dem visar den resan vi gick igenom, hur jag vann din tillit. Och tack så mycket för att du lärde mig rida. Jag älskar dig.