Årets diss blir bloggare som aldrig skriver att det går dåligt, att man är nere eller liknande. Dem tappar trovärdigheten direkt och det är riktigt b att läsa när varenda ridpass under ett års tid har gått strålande. Det är inte naturligt.

Det kännetecknar ett bra inlägg om ett ridpass är när man kan se att ryttaren har reflekterat över brister och förtjänster, hur det ska kunna utvecklas och varför det blev som det blev.

Något annat som är tråkigt är när det bubblar över. Vi har väl alla känt någon som har hoppat av efter ett halvt ridpass och gått in, eller bara säger att hästen är cp. Riktigt pinsamt.

Så idag dissar vi alltså folk som inte kan erkänna sina brister, detta har har tänkt på i jul när man har haft mer tid att följa en hög bloggar.