Gemenskap i ridgrupperna tycker jag är viktig. Det är en stor nyckel till att utvecklas också, då man kan reflektera med varandra efteråt, diskutera hästrelaterat, fråga om saker, be om hjälp osv.
Sen är det himla härligt att ha god stämning i gruppen, att våga misslyckas inför varandra, stötta varandra, och kanske skratta bort en tabbe eller två. Allt sådant berör vädligt mycket för en god utveckling.
Samt, att våga ha en god kontakt med sin tränare, våga fråga, lyssna och prata om utvecklingen.

I vår grupp speciellt specialen har vi fått en riktigt härlig gemenskap och det är super roligt!
Vi påverkar varandra mycket, och utvecklar därför snabbare.
Vi stöttar varandra, peppar och hjälper varandra i det mesta. Vi har även roligt ihop och alla blir glada när man kommer in i stallet, man känner sig alltid, ALLTID varmt välkommen och efter längtad, och jag tror att det gäller alla i vår grupp. Man blir alltid på bra humör när man kommer in i vår grupp.

Det är även skönt att kunna få lite mer kommentarer om hur dem andra tycker att det såg ut, då känslan kanske inte alltid överensstämmer med verkligheten.

Jag hjälper till en del som att lära Clara att linda (hon lindar nog bättre än mig idag!), kollar hur sadlarna ligger om vi måste justera om någon hoppning osv. Jag ser det som en självklarhet att hjälpa till om någon vill ha hjälp, då vi alla är där för att lära och jag frågade ju också om lindingen en gång i tiden, men då frågade jag nog madde tror jag!
Senaste träningen fick jag tex. hjälpa en tjej och hennes pappa att få upp madicken när hon hade lagt sig ned.

Det är roligt med ridskola!