Att kunna våga bjuda på sig själv handlar om självförtroende. Självförtroende är jätte viktigt inom ridning, då du skall
vara den ledande parten i din reltion till hästen. I många år så har mitt självförtroende sviktat, oftast så har det
handlat om okunskap, osäkerhet och liknande. Det blir lätt så när man växer upp i ett stort stall med många duktiga medmänniskor.
Sen finns det dem som har fått sitt självförtroende över huvet, som inte tar åt sig kritik, har klagomål om allt och inte tar sitt ansvar. När man ka se detta hos unga människor redan så blir man nästan rädd.
Ingen utvecklas utan tränarhjälp, ett för stort självförtroende kan skicka en direkt ned i avgrunden.

Jag ser också yngre ryttare med otrolig tallang, som inte har med självförtroende för sin ridning än lopporna på gödselstacken, sånt gör mig ledsen. Varför får vi inte känna oss bra och duktiga i sverige?
Varför blir vi uppfostrade till att bli blyga och fnittra när vi vunnit något, istället för att ta till oss lovord och gratulationer?
Märkligt.

Men man måste verkligen vårda sitt självförtroende, och även fast vi helst letar fel under ridpasset så ska man också leta rätt, och ge sig själv en klapp på axeln för det vi gör bra. För om vi själva inte tar hand om och pushar vårat självförtroende så kommer ingen annan att göra det heller.