Jag tycker att om man rider i grupp så är det solklart att se upp för varandra.
Man bör också vara noga med att om man går in på volt så ska det inte vara något hörn innan,
för att kunna underlätta för den bakom, som då kan följa fyrkanten.
Skritt på spåret mitt i övningen är jag helt allergisk mot.
Är man många att samsas på en liten yta så ser man upp, man skär av volterna och ger helt enkelt plats för varandra, så att alla ska ha samma chans att lyckas med övningen/få ut det bästa av lektionen.


Jag är även allergisk mot folk som inte har lite tempo och koll i hoppningen. Vet du att du är nästa, då är du redo med din häst när förra ryttaren har hoppat klart sin bana. Man sitter inte på långa tyglar och gapar när den innan har saktat av till skritt efter sin runda.


Och jag har inte dem här åsikterna för att vara gnällig, det är för att jag vet själv hur mycket tid det går åt till segisar. Och man vill ju hoppa så mycket som möjligt, haha för det är hoppningen vi lever för eller hur? haha.

När jag ändå är igång med mina befängda åsikter så kan jag tillägga att om man rider på tex. Fiffi, Viola eller Laura så är inte det roligaste när någon rider för nära bakom. Man tappar exakt allting.


Att hjälpa till att bygga ser jag som en självklarhet. Det är inte föräldrarnas uppgift, det är du som rider, alltså ska du själv vara delaktig i banbygget.
Sen kan man vara sen någon gång eller ha brytit armen någon gång men absolut inte varje gång. Det är vanligt hyffs att inse att man hjälper till.


Jag själv är mycket nöjd med mina grupper då dem fungerar utmärkt. Dem flesta i min vanliga grupp går i specialer, så då vet man hur allt sånt här går till. Det smittar även av sig på dem andra, så det är verkligen super!
Min special är super effektiv, vi har en egen ordning och kör på den, då blir ingen förvirrad och alla vet när det är dags att sätta igång sin häst. Vi vet även vilka hästar man kan rida nära och inte, då dem flesta har ridit alla hästar.

Super specialen!