Alla vi som rider på ridskola/ inte har en egen häst drömmer ju såklart om att ha det.

Vi var faktiskt ett stort gäng tjejer födda 90-91 som red i ponnyspecialer på ridskolan när jag var mindre.
Sen trillade folk bort. Några slutade och dem andra fick egna ponnyer.


Det jag vill gå in på är att även fast man kanske har råd / ens föräldrar har råd så måste man tänka igenom ett hästköp. Det ligger så otroligt mycket ansvar i att ha egen häst.

Som i mitt fall tex, även fast jag hade haft råd så hade jag endå varit ensam som 14 åring och hästägare.

Eftersom att ingen av mina föräldrar kan eller vet något eller har en nypa intresse för hästarna så hade jag verkligen varit själv. Ingen hade stått och mockat åt mig medans jag red klockan 9 på kvällen efter lektionerna.
Ingen hade skjussat dit mig när jag hade haft morgonfodringar.
Hade jag velat kolla tänderna/ prova ut min sadel igen hade jag fått fixat allt sånt själv.
Samma sak om vi hade rest iväg så hade jag fått ordna med att hästen blev omhändertagen av någon människa jag kunde lita på. Hade jag velat tävla så hade jag fått ordna allting själv. Från ponnylicens till bil med dragkrok+ förare.

För mina päron är såna, och har alltid varit. Dem har inget intresse i min hästvärld. Att jag vinner km år efter år är inget som dem förstår riktigt, haha dem tänker typ att det är synd att den gula färgen i rosetten känns lite ful, synd att hon inte tog en hel blå istället. Haahha eller en rosa! eller en tshirt eller något hon kan använda, dem där plastbanden hänger ju endå bara och gör märken i tapeterna sen. typ.


Hahah det är verkligen tragiskt att jag också lyckades välja en pojkvän som har precis lika stort intresse som mina föräldrar. När jag har lyckats släpa dit honom någon enstaka hopptävling i 90, och jag går dubbelnolla så säger han inte : vad fint det såg ut!
haha nej, han säger : Shit vad han slog i sista hindret, det lät i hela ridhuset!!!! Tur att pinnen satt fast ordentligt.

Oj nu spårade jag nog ur lite här haha!

Nu är detta såklart inget problem längre då jag genom åren samlat på mig tillräckligt med erfarenhet för att kunna ta ansvar för ett hästägande. Men när man går i grundskolan så tror man att man kan så otroligt mycket.
Så om man kanske tänker till lite så var det nog bra på sitt sätt att jag inte fick en egen häst vid den åldern.

Det jag nog vill komma fram till är att det inte bara är att köpa häst och vara glad 3 dagar i veckan. Man måste dit även om man har feber, stukat foten, har nationella prov dagen efter osv.
Då kan det vara ett plus i kanten att man har föräldrar där som kan ta hand om ponnyn/ har intresse av att hjälpa till en hel del. för det behövs!