Som ett hål som frös till is som blir gång på gång sönder hackat.

Ibland är det knappt att man märker hålet.

Ibland så blåser det riktigt is kallt genom hålet.

Ibland vänder jag kinden till, för att uthärda kölden

Ibland så ser jag rätt in i hålet, tårarna rinner helt okontrollerat.

Jag vet allt var för det bästa, du kunde inte bli bra, det fanns inget mer att göra.

Hjärnan förstår men hjärtat är förvirrat.

Jag sörjer dig fortfarande.