Grey Cliff

Mitt hjärtas stjärna nu är du borta.
På något vis så vet jag att du har det bra.
Klart det kommer smärta att inte kunna smita till dig en godisbit varje gång man ser dina små pillemariska öron sticka fram.
Cliffen var en stor del av min uppväxt, jag praktiskt taget bodde hos honom 6 dagar i veckan - på söndagar var han ledig så då tvättade jag bara hela spiltan, krubba och vattenkopp samt smörjde om jag kom åt sadelkammaren.

Det var verkligen en bra ponnytid, han var alltid så snäll och lydig, älskade uppmärksamhet och hade en personlig touch, därför tröttnade man heller aldrig på honom då han alltid hade egna förslag och idéer på vad man kunde hitta på.

Och var man ledsen någon dag så stack han fram sin underbara sammetslena mule och blåste en försiktigt i ansiktet och började tillslut slicka en i håret.


Så mycket minnen med en och samma häst, det är helt sjukt.


Terräng, hopp och dressyrtävlingar med placering. Ramla av på hopptävling. Ramla av i trippelbarrar på träning. Hoppa 110 barbacka. Rida ut först av alla i full galopp. Gå först genom läskiga tunneln.
Tappa ögat. Promenader non stop. Sjuk perioder fulla med oro. Rida igång perioder som om han vore min egen.
tömkörning. Byta box. Tävla lokalt. Gå ut och beta. Rida till sommarhagen.
Julpyntning. Gå på tygeln. Hata fram och bakdelsvändningar + skänkelvikning. Hackelihack.
Blås i örat. Ta sockerbit mellan tänderna. Buga. Spola i ur och skur. Skrubba pissfläckar. Tvätta svansen 3 gånger per tvätt för att få den vit. Kriga med gräsfläckar. Inte en enda spark eller bett på 13 år.


Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0