Läste precis i en annan blogg ett inlägg om att sluta rida, vilket hon har gjort. Hon förklarade lite varför och sina tankebanor runt det osv.

Nu reflekterar jag själv kring det.

Det går inte en enda dag jag inte tänker på smokey eller hästar överhuvudtaget.
Jag tänker inte på dem hela dagarna, men någon gång under dagen så kan jag minnas hur hans galopp har förbättrats eller hur senaste träningen gick och hur otroligt fin han var och verkligen bli glad i hela kroppen av det.
Hästar är magiska som kan få en att känna sånna känslor.
Det kan handla om att man har gjort ett fint jobb när det var dags för frisering. Det kan handla om att smokey gör mig till en bättre människa. Det kan även handla om vilka starka band mellan vänner vi har funnit i stallet, mänskliga som djur. Hästar är så mycket mer än enbart hästar.


Jag skulle aldrig sluta rida. Det finns inte ens på kartan. Så mycket lycka, kärlek och inspiration som jag får av dem underbara djuren har jag inte hittat någon annan stans.


Jag kan ha ramlat av ordentligt på träningen. Jag kan ha kommit hem och åkt iväg på en tjejkväll på stan. Och mitt i det där ruset, när dem står och hänger vid baren för att beställa in 3e drinken, musiken dunkar och vi har skrattat så att man har ont i magen. Precis där kan jag helt plötsligt känna känslan av smokeys man i mina fingrar, hans päls under mina handflator och föreställa mig hans pigga vackra ögon lite busigt titta fram bakom en svart lugg. Och mitt i det där ruset så kan jag le åt en helt annan sak än ett skämt eller åt den underbara musiken.


Hästar är magiska. Hästar sätter magiska spår på människor. Låt inte magin försvinna.