8 sanningar om mig som ryttare och mina hästar

- Jag älskade ponnytiden


- Jag var väldigt skeptisk till smokey i början, jag tyckte att han var tråkig och stark i handen.
Anledningen till att jag endå började rida honom i specialen var att han var rolig att hoppa och jag ville
rida en häst som jag kände mig säker på. Min uppfattning om honom har totalt förändrats.


-Jag har funderat på att sluta rida. Det var i övergången mellan ponny och storhäst, innan smokey. Ingenting var riktigt roligt längre och jag kände ingen utveckling och hade inga mål. Jag behöver tävling och mål i min ridning för att brinna för det.



- Jag är ganska orädd som ryttare, så länge som jag känner att jag har kontroll så kan jag göra nästintill vad som helst. Om detta baserar sig på okunskap eller dumhet vet jag inte.



-Jag vill tro att jag och smokey har ett slags band mellan oss, att han litar på mig.


- Det enda i hästvärlden som gör mig riktigt irriterad är privatponnyer som inte går att leda i grimma och grimskaft. Hur kul är det att riskera livet varenda gång det är dags för insläpp..



- Jag tycker om min special just nu. Den har bra sammanhållning och vi kan ha övningar nu på en hög nivå, något som inte gick för några år sedan. Det tycker jag är kul.



-Jag analyserar mycket när jag rider, tänker mycket alltså. Varför gjorde hästen så? Vad händer om jag tar i den här tygeln? Svarar den tillbaka? svarar den frammåt? Varför vill den inte ställe åt det här hållet? Gör jag fel?
Jag tror att det är bra, man utvecklas fortare så. Det känns alltid som att jag lär mig något nytt på det sättet, speciellt när jag rider mycket olika hästar.

sv: Haha ja :D



Haha det med privatponnyer var kul. Såg precis ponnyakuten och herregud alltså, vissa ponnyer har ju verkligen tagit över ledarskapet på långa vägar!