Jag och ponnyn La Petite i full fart påväg ut -97

Att rida på ridskola har sina nackdelar. Man kan inte rida när man vill, hur man vill. Man är låst. Tävlingskarriären är mycket begränsad.

Det finns också många fördelar med ridskolan, jag har lärt mig och lär mig fortfaranda obeskrivligt mycket. Jag har lärt mig

att rida fler än 30 st olika hästar, med hjälp dessutom. Fördelen med att ha ett vakande öga över sig är att jag alltid får hjälp i rätt riktning, ovanor jobbas snabbt bort.

Våra riskolehästar går ute i en stor hage tillsammans, i minst 6 timmar varje dag. Därmed är rangordningen redan uppdelad, dem har fått sin stimulans tillförsett och dem får vara hästar på riktigt. Vi ser dem inte ens när dem har sprungit iväg, så hagen är verkligen stor.

För det mesta så är skadorna på dem hagskador, nästintill aldrig är det pågrund av arbetet på lektionerna. Dem får varierad träning, vissa dagar med nybörjare, det vill säga lättare pass med mycket skritt och trav, och vissa dagar blir det hopp/dressyr träning med duktiga elever som kan trimma till dem.

Dem rids även ibland av ridlärarna, och ser någon hängig ut, lite tröttare så får den gå mindre lektioner eller får en extra vilodag om det behövs.

Varje vecka går utrustningen igenom, schabraken byts ut och vissa får byta sadlar då dem musklar om sig.

Dem mår verkligen bra våra hästar, trivs med sitt jobb och skulle dem inte det så blir dem oftast sålda vidare.

Med kunnig personal kommer man riktigt långt, man får hållbara hästar som kan gå med på allt från första travturen till mycket avancerade övningar och hoppbanor.

Sork är verkligen en ridklubb för sig.