Våra minnen kommer alltid finnas kvar, precis som rosetterna på väggen som vi kämpade ihop tillsammans.

Tiden vi hade ligger mig varmt om hjärtat. En gång var du mina tankar och min vardag. Det var med dig jag kämpade och slet, försökte få dig att bli bättre. Och det blev du. Du blev så bra som du någonsin kommer kunna bli. Du blev en liten tiger :)

Och alla gånger du dumpade mig i alla möjliga hinder. Alla blåmärken, trasiga ridbyxor och nyinköpta hjälmar jag fått pågrund av dig. Men allt var det värt, för till slut så blev vi ett team. Du visste vem jag var och du försökte alltid, hur fin som helst.

Nu är det en annan häst som jag går in till. En annan som dumpar mig lite varstanns. Det finns ett annat team nu.

Men det finns en anledning till att jag fortfarande går in och ger dig halva äpplet, och om du inte är där så får det vänta på dig i krubban. Du gav mig en betydelsefull ponnytid, det är inget man glömmer i första taget.