Här har vi hon som lärde mig att man ska rida med känsla.
Hon slog mig bosktavligen i huvudet när jag gjorde riktigt fel och hon gav så otroligt mycket när jag red rätt.
Den här damen la sig i mitt hjärta och hade inga större planer på att flytte.
Det var något med Giovanna som gjorde att det var otroligt kul att rida.

Kanske var sättet hon såg på en, att hon visste att nu måste jag skärpa till mig.
Eller när man tog tyglarna och hon bara var där, i ett mjukt stöd, pendlandes med öronen- alltid ett öra bakåt och ett fram, väntade på en nya uppgift.


Sen att det inte alltid gick vägen alla gånger haha det fick man ta.
Det spelade licksom ingen roll hur många gånger hon stannade under en hopplektion, jag kände mig alltid så trygg på henne. Alla påhitt hon gjorde, gick på 3 galoppsprång i en enkombination på 110, haha inga problem tyckte hon. Hon skulle ju bara kolla lite extra på plankan som låg i utsprånget!


Nej, den ponnyn lärde mig att rida på känsla.
Som när vi red in på banan och skulle starta LA efter att vi vunnit LBn, jag klappade henne på halsen påväg mot A och sa nu kör vi tjejen!.
Och hon bara tänder till och ger allt vad hon har.
När jag började rida henne så kunde hon inte ens gå skänkel vikning i skritt. Inte rygga heller.
Och galoppfattning på tygeln kunde man ju inte ens tänka sig.
Hon var en dröm när jag lämnade henne.

Nu är jag på god väg med smokey, jag har hittat känslan som jag så förtvivlat letade efter i övergången mellan ponny och storhäst.


Nej, Giovanna, vackrast av alla.
Det spelar ingen roll hur tjock och oriden du än är nu, du kommer alltid att vara stjärnan för mig<3

2004- km mästare i hoppning. tänka sig? :)