Något jag tänker mycket på när jag rider är min sits. Konstant.
Utan sitsen så kan jag inte inverka rätt på hästen, och då kan jag heller inte kräva något.
När sitsen känns bra, då kan jag kräva, tex. framåtbjudning.


På sega hästar är det bättre att vara lite passiv för att sedan väcka upp hästen med en ordentlig hjälp/ lägga till spöt om man inte får den reaktionen man vill ha. Att sitta och gnata hela hela tiden, gör den mest känsliga häst skänkeldöv.
Efter man gjort en större hjälp så blir nästintill varje gång, effekten av nästa framåtdrivande hjälp mycket bättre!
Berröm i det läge tycker jag i viktigt. Alla hästar vill ha berröm, känna att dem gör rätt, utan undantag.
Om du i början ber hästen att gå framåt, du måste korrigera och att den sen kanske travar framåt istället för att skritta med större steg, ska man fortfarande berömma. Antingen med en stor eftergift/ sluta trycka med skänkeln, eller att klappa på halsen.


I dressyr filmerna jag lägger upp så kanske ni märker att jag ofta drar på halter i övergångar till skritt med smokey.
Den ridningen är precis tvärtom mot vad jag har beskrivit innan, för det största problemet med honom är att han inte tar förhållningar genom kroppen. Han blir seg framtill och går 2 steg till, mot handen alltså innan han saktar av.
Då gör jag en större förhållning, alltså halt istället för avsaktning. Stannar han då och står helt stilla får han berröm med en lättande hand och en klapp med innerhanden på halsen.
Nästa gång jag ber om en halt/ förhållning så kommer han ihåg vad jag ville förut och blir mer lyhörd i sin mun.

Sen kanske inte detta fungerar på exakt alla hästar, men det är en super bra linje att gå efter när man ska renodla hjälperna.
I början av passen så tänker jag såklart framåt med smokey också. Ur dem där halterna jag gör så ska han svara kvickt framåt för skänkeln, inte masa sig iväg i sengångar tempo. Det ska nästan kännas som att han vill trava, och detta för så lite tryck som möjligt.
När detta fungerar i skritt så brukar traven fungera bra också.


Renodla hjälperna är verkligen otroligt viktigt. På det sättet så slipper du som ryttare sitta och få skavsår i dina hjälper, du kan sitta mer stilla och få en stark reaktion på dina hjälper på engång. Allt blir så mycket bekvämare.


En häst som verkligen fungerar kanon på det här jobbet är cherona, hon går verkligen klockers till slut efter ett sånt pass, och från att knappt lyssna på någonting så kan man bara genom vikthjälper gå från en travökning på ena långsidan, till att gå in i en otroligt samlad trav i högre form på kortsidan, utan att knappt ta i tyglarna alls.


Hästar är verkligen magiska. Låt inte magin försvinna.

- Jag har aldrig någonsin under mitt liv varit blond, så jag tyckte att det var dags.

 

- Det mest förolämpande jag har hört är denna kommentaren:

" när man rider smokey så är det bara att stoppa i en 10a och åka med"

 

-Jag har ett tufft psyke. Om jag vore häst hade nog folk varit lite rädda för mig.

 

- Jag är målmedveten. Jag vet precis vad jag vill, men jag är heller inte stressad av att komma dit, eftersom att jag är så otroligt medveten om att jag endå kommer att nå mitt mål förr eller senare. Detta gör bla. min mor galen.

 

- Jag blir otroligt smickrad över komplimanger och om någon tycker att jag är duktig.

 

är helt klar min nya KL jacka. Är ju ett big fan av marinblått och ville ha en ny jacka så att jag kan variera mig från min bruna nu i vinter.
Det är verkligen viktigt att investera i bra vinterkläder nu när sveriges klimat har ändrats så brutalt. med nästan 6 månaders kyla och snö vore det idiotiskt att inte satsa på kvalitet. Och vintrarna ska bli ännu värre...

använde den första gången i söndags när jag var med izza på dressyrtävling. perfa!
Men här är den:


(självklart så tog jag av fiskarluvan haha!)

Var iväg med Izza på dressyrtävling i wallstanäs tror jag igår haha. Lite osäker på vad stället hette.
Det var en mysig anläggning med nästan lite skånekänsla.

Hon red en msv b 4, med sikte på att klara kvalgränsen till msv a.

Vilket hon också klarade, på 63%  superduktiga är dem!!




Tycker det är roligt och inspirerande att ha en kompis som tävlar på den nivån. Hon är ju trots allt endast 91a och har haft hästen i precis 1 år nu, och hon har max tävlat honom ett halvår och är redan upp på msv a. Skit grymt verkligen!

en fin bild från kommande pålleposten, som är ute snart på nätet och i cafeterian (blir inskickad imorn) så håll utkik!

mums!

Denice - Dario
Denice är en satsade tävlingsryttare i hoppning, något jag kan bli inspirerad av. Hon är alltid trevlig och ärlig.
Hon rider mjukt och även fast hon inte har den lättaste hästen så har hon kommit en bra bit på väg.
Jätte fina ihop.


Frida - Celica
Det här är ett dressyrekipge som nu tar placeringar upp till lap1, inte illa!
Frida är mycket noggrann och har god hästhållning.
Det är roligt att se en ponny i dem klasserna till vardags!


Matilda - Tipi
Matilda och Tipi är jättefina tillsammans, och gud vad den ponnyn hoppar!
Dem är ett riktigt tävlingsekipage som är ute flera helger i månaden och visar upp sig, kommer oftast hem med rosetter också. Super kul!


Lisa - Cherona
Lisa och Cherona är som handen i handsken, dem matchar varandra perfekt.
Lisa har också otroligt god hästhållning och det är något som cherona behöver
Fett skönt ekipage!

( hittade ingen bild!! )

Izza - Roulette
Det här ekipaget är otroligt fokuserat och noggranna i sin träning.
Dem satsar högt och det inspirerar mig.
Deras uteckling tillsammans har verkligen speedat i rasande fart, super kul att se att hårt jobb och långa träningar lönar sig! Izza är inte heller rädd för att rida ut i skogen eller hoppa ibland, något som jag tycker är jätte bra.


Jossan - Ilex
Dem här två bara flyter fram, det ser så otroligt lätt ut, även fast ilex inte är särskillt lätt någonstans.
Det är jätte kul att se tävlingsekipage på den nivån såhär i vardagen, dem är en super bra förebild och
jag är glad att dem står på anläggningen.


Åsa - Capri
Åsa är typ kungen av kungarna på att rida, och capri är typ hur fin som helst, värsta matchningen!
Det här ekipaget kan ge en rysningar när man ser dem på träning.
Det är också kul att se deras problemlösningar osv, en riktigt inspirationskälla.

 

 

Att kunna våga bjuda på sig själv handlar om självförtroende. Självförtroende är jätte viktigt inom ridning, då du skall
vara den ledande parten i din reltion till hästen. I många år så har mitt självförtroende sviktat, oftast så har det
handlat om okunskap, osäkerhet och liknande. Det blir lätt så när man växer upp i ett stort stall med många duktiga medmänniskor.
Sen finns det dem som har fått sitt självförtroende över huvet, som inte tar åt sig kritik, har klagomål om allt och inte tar sitt ansvar. När man ka se detta hos unga människor redan så blir man nästan rädd.
Ingen utvecklas utan tränarhjälp, ett för stort självförtroende kan skicka en direkt ned i avgrunden.

Jag ser också yngre ryttare med otrolig tallang, som inte har med självförtroende för sin ridning än lopporna på gödselstacken, sånt gör mig ledsen. Varför får vi inte känna oss bra och duktiga i sverige?
Varför blir vi uppfostrade till att bli blyga och fnittra när vi vunnit något, istället för att ta till oss lovord och gratulationer?
Märkligt.

Men man måste verkligen vårda sitt självförtroende, och även fast vi helst letar fel under ridpasset så ska man också leta rätt, och ge sig själv en klapp på axeln för det vi gör bra. För om vi själva inte tar hand om och pushar vårat självförtroende så kommer ingen annan att göra det heller.

Emma Krantz - Exit / Nova
Jag tycker att Emma alltid har ridit väl, hon är mjuk och mycket ödmjuk mot hästarna.
Även fast hon kanske rider på Giovanna som inte är hennes största favorit så klappar hon endå på henne när hon gör något bra, och det kanske inte alla i hennes ålder skulle ha gjort.
Därför passar hon väldigt fint tillsammans med både exit och nova, två hästar som behöver mjuk och bestämd ridning. På tävling så rider hon noggrant och kan analysera sina ritter på rätt sätt, det tycker jag om.
Sen är hon alltid trevlig att prata med, vilket kan bidra en del till att jag tycker om henne haha! :)





Sofia Winberg - Breda
Sofia har verkligen blivit ett med breda, hon har vuxit otroligt mycket som ryttare med den hästen.
Hon tänker mycket på sin sits, vilket syns tydligt när hon rider. Även fast hon kanske inte blir placerad i varje hopptävling så rider hon otroligt väl, och kör inga galna ponnysvängar för att få rosett, hon planerar sin ritt istället och får fina luftiga språng.
Sofia är en mycket god förebild för yngre ryttare tycker jag.


Alice Bergelin - Figaro
Haha det finns inget ekipage som har kämpat så mycket som alice med figaro! Dem blir man glad att se för Alice vet verkligen hur man får fram figaro på rätt sätt. Alice har en mjuk hand och krut i benen, en perfekt kombi för att få fram hästarna till bettet. Hon är jätte duktig tycker jag.



Lina Svennberg - Willy
Lina är jätte ung och har lyckats med att hitta knapparna på willy. Hon är mycket tävlingsmotiverad och det driver henne i hennes utveckling, vilket är jätte kul att se.
Hon har kommit fram i sin ridning jätte fort, hennes utveckling har verkligen rasat fram sista året.
Sen tycker hon om sin ponny, vilket värmer i hjärtat.



Ewan berg - Laura
Hur ewan kan rida den där hästen så sjukt bra är ju en jävla gåta haha!
Dem har hittat varandra, och det är så kul att se verkligen.
Ewan tar verkligen laura på rätt sätt, och löser dem flesta situationerna jätte fint.
Hon sitter även bra och har utvecklats massor senaste åren, jätte roligt att se!



Ewa Christensen - Neo
Herregud vad ewa har kämpat med den där hästen, hur länge har hon inte ridit honom nu? 5 - 6 år ? är det mer?
Och nu har dem verkligen landat. Det var verkligen jätte kul att hon vann la:3an hemma i sommras, dem är så värda det efter all slit.
Ewa är verkligen en skön människa och är värd en del cred med all slit hon håller i från shlmscupen.
eloge till dem!

(hittade ingen bild)


Åsa - Jetset
Dem här tycker jag faktiskt om, åsa har ridit en hel rad olika hästar men det finns ingen
som hon passar lika bra ihop med som jetset, dem är verkligen som handen i handsken.
Ett par man skulle vilja se mer av!

Förlåt kära underbara bloggen och bloggläsare för att jag ens klickar på ladda upp bild,
Jag vet man får ju kräk reflexer och hinner knappt fram till toan.


Hela mitt inre väsen bara vrider sig av illamående.

Jag tror inte ungarna kan bära något mer vidrigt faktiskt.
Haha, HERREGUD!!!!!!!!!!!!