Bilder från dagen
Sorunda vann lag klassen och Åsa (min tränare) vann individuellt!
Godmorgon!
Idag ska jag åka till klubben och vara funktionär i div1, lagklass :)
Alltid lika kul att se lite tävlingar med msv program, ridningen är på en annan nivå, hästarna också och det är kul och inspirerande tycker jag.
Vi har ju även ett lag att heja fram, fast dem behöver knappt hejas på då allihop är super duktiga!
Jag ska för dagen vara löpare, haha käkade glass igår så det är ju toppen, bränner man av det i ett naffs.
Hoppas vi har bra musik i högtalarna idag, musiken gör halva grejen för publiken, speciellt dem som är där utan hästintresse. Utan musik och samma program i 6h kan bli väldigt långrandigt tyvärr.
Så det håller vi tummarna för!
Kan knäppa lite kort under dagen också så kommer dem upp ikväll :)
hoppas du får en fortsatt trevlig söndag!
Alltid lika kul att se lite tävlingar med msv program, ridningen är på en annan nivå, hästarna också och det är kul och inspirerande tycker jag.
Vi har ju även ett lag att heja fram, fast dem behöver knappt hejas på då allihop är super duktiga!
Jag ska för dagen vara löpare, haha käkade glass igår så det är ju toppen, bränner man av det i ett naffs.
Hoppas vi har bra musik i högtalarna idag, musiken gör halva grejen för publiken, speciellt dem som är där utan hästintresse. Utan musik och samma program i 6h kan bli väldigt långrandigt tyvärr.
Så det håller vi tummarna för!
Kan knäppa lite kort under dagen också så kommer dem upp ikväll :)
hoppas du får en fortsatt trevlig söndag!
haha världens sötaste!!
3 bilder på mig
Ett inlägg tillägnat ewan!
Ridskoleryttarens kännetecken:
- vantar med noppror på
-blå stor säkerhetsväst
-antingen sammetshjälm eller jofa
-märkliga färger på ridbyxor
-skräck exempel på ridtröjorna
-klubb jacka
-för stora skor
-schapps i billig anda
Ridskoleryttaren glider oftast runt i flock, då känner den sig säkrast. Och dem som är först på plats när ridskolehästarna har kommit in har högst rang. Den som sopar har oftast mycket låg rang, medans dem som får äran att mocka är antingen alfa eller beta.
Den obligatoriska cykeln står alltid utanför stallet, för det är på det sättet ridskoleryttaren försäkrar sig om att komma dit snabbt.
Som ensam individ så är ridskoleryttaren slug, den försöker alltid att rida på allas hästar så gott den kommer åt. Och kommer den inte åt så fantiserar den hej vilt om det!
När det är dags för tävling så skiner ridskoleryttaren upp. Då kan den ta fram sina prydligt vikta vita ridbyxor som är 5 nummer för små. Den älskar att rida fram för det är då den kan styra som den vill. Den känner sig också lite ensam och blir då lättad när den väl ska rida den snitslade banan/programmet.
Ridskoleryttaren är en jävel på att borsta! Ingen borstar så flitit som den, sen är den tyvärr inte så noggran i karlederna, då den är rädd för sparkar.
När det är dags för invägning så flyr ridskoleryttaren till en annan kontinent. Alla vet ju att ridstövlarna väger runt 20-30kg och då klarar man inte gränsen.
haha!
Svar från frågestunden:
Postat av: Lina
kan du skriva om dina favorit ekipage på ridskolan?
Ja det kan jag göra men det kommer i ett separat inlägg
hur länge har du ridit smokey?
Jag började hoppa smokey 2007, men det var inte förens 2008 som jag red honom mer konternueligt. Alltså, runt 3-4 år nu :)
hur många rosetter har ni tagit tsm? :)
Har inte dem hemma än, men jag skulle kunna tippa på runt 18-20st
Postat av: Carro
Vad är höstens mål för dig i hoppning och dressyr? Mina mål i hoppningen är att lära smokey att byta galopp haha.
Sen, att framhoppningarna ska fungera bättre, han blir i dagsläget lite väl pigg och spänd.
Jag behöver träna på att hålla galoppen och att få en mer stilla skänkel.
I dressyren så ska vi jobba på samma sätt som förut, få koll på alla övergångar så att han blir kvickare tillbaka.
Även pressa på mer och få ut mer av hans mellangångarter.
Jag själv behöver komma ned mer, sitta mer stilla och tänka på att inte rida så fort i travprogrammen!
Vad har du som bäst placerat dig lokalt/reg?
Kom på 10e plats tror jag i en lokal 1m
2a i allsvenskan med laget,lokal, 6a individuellt.
Inga reg placeringar.
Vilken typ av häst gillar du bäst att rida? Har "Smokey typen" alltid passat dig bäst? (konstig fråga kanske)
Jag gillar hästar som är ärliga på hinder, inte surar ihop och går att få fram till handen.
Sen är smokey känsligare än dem hästar jag ridit tidigare, men det är bara ett plus.
Jag har alltid ridit hästar med lite "huvud" eller överskottsenergi. Men endå fått fram sega och motiga hästar bra.
Så jag har nog inte riktigt något bra svar på din fråga tyvärr :P
Har du ridit på någon annan ridskola?
Nej det har jag faktiskt inte
Skulle du vilja äga en egen häst? Tror du att du kommer göra det i framtiden? Eller är du nöjd som du har det nu?
Ja jag vill mycket gärna äga en egen häst. I dagsläget har jag som sagt pengar till att hålla en häst,det är bara köpet som jag inte har råd med. Sen vill jag ha fast anställning innan så att man vet att man får in en del varje månad.
För tillfället så skulle jag såklart vilja rida mer, har ingen medryttarhäst längre och det känner man.
Men sånt löser sig alltid i slutändan!
2 stycken bilder på kungen
I anridningen
Nu när jag gör mycket analyserande inlägg så tänkte jag fortsätta på det.
Vad tänker man på i anridning mot hinder?
- Tempo, att anpassa tempot på galoppen efter hindrets höjd.
-Rytm, att hästen bibehåller rytmen enda fram. Alltså inte rusa iväg dem sista galop sprången(detta behöver jag träna på med smokey)
-Framåt bjudning, att säger jag fram ska det vara fram nästa galopp språng. Utan detta kan avståndet bli knepit.
-Energi. Galoppen ska vara energisk utan att bli lång. Du ska kunna hålla ihop en större galopp utan att tappa tempot eller rytmen.
-Min egen blick. Ska vara dit jag ska och på översta bommen för rätt avståndspunkt.
-Min egen sits. Får inte störa hästen men kan inverka rätt genom att sitta upp och använda vikthjälper på en pigg häst.
- Följsamhet, är viktigt. Om du inte är följsam i hästens rörelser så stör du den. Inga stela pinnar alltså.
Allt detta kan man träna på på små hinder, bommar och kryss. Du kan göra dina egna evighets övningar genom att ha två hinder på dem olika diagonalerna och ett på varje långsida, och bara rulla på.
Variera galoppen genom att rida an varannat hinder i en störra galopp och varannan i en kortare.
Super nyttigt och så enkelt om man tänker efter!
- Tempo, att anpassa tempot på galoppen efter hindrets höjd.
-Rytm, att hästen bibehåller rytmen enda fram. Alltså inte rusa iväg dem sista galop sprången(detta behöver jag träna på med smokey)
-Framåt bjudning, att säger jag fram ska det vara fram nästa galopp språng. Utan detta kan avståndet bli knepit.
-Energi. Galoppen ska vara energisk utan att bli lång. Du ska kunna hålla ihop en större galopp utan att tappa tempot eller rytmen.
-Min egen blick. Ska vara dit jag ska och på översta bommen för rätt avståndspunkt.
-Min egen sits. Får inte störa hästen men kan inverka rätt genom att sitta upp och använda vikthjälper på en pigg häst.
- Följsamhet, är viktigt. Om du inte är följsam i hästens rörelser så stör du den. Inga stela pinnar alltså.
Allt detta kan man träna på på små hinder, bommar och kryss. Du kan göra dina egna evighets övningar genom att ha två hinder på dem olika diagonalerna och ett på varje långsida, och bara rulla på.
Variera galoppen genom att rida an varannat hinder i en störra galopp och varannan i en kortare.
Super nyttigt och så enkelt om man tänker efter!
Mentalt
Läste precis på tlop om mentalträning, vad man känner när man är lycklig på hästryggen.
Det är nämligen så att om du ägnar 5 min när du är påväg till stallet/träningen till att tänka på just det du känner när du är lycklig i din träning så reagerar din kropp på det. Du blir mer avslappnad och kroppen tillverkar en liten del av dem ämnena som uppstår när du är lycklig.
Jag brukar alltid tänka positivt när jag sitter upp. Speciellt när jag ska tävla.
Nu är inte det så himla svårt med smokey då man blir glad bara av att se honom för att han är en sån underbar individ.
När jag är lycklig/riktig nöjd med en träning så känner jag mig
avslappnad
positiv
följsam
konsikvent
givmild
duktig
Detta är något som jag ska tänka på mer i fortsättningen när jag sitter upp, både på träning och tävling.
För det som sagt smittar av sig i kroppen och hästen känner av sånt.
På tävling brukar jag alltid tänka igenom programmet/banan och allt går verkligen jätte jätte bra. Han är avslappnad och lyhörd, mjuk i sin vänster sida, pigg för skänkeln och går med stora rytmiska steg. På hoppbanan så är han lugn i sig själv och svarar fint framåt med ett sug i bettet, han letar hinder som en svamp.
Sedan när jag väl är i tävlingssammanhanget så har vi redan gjort ritten ett par gånger i mitt huvud, så det sitter redan i min kropp hur jag ska rida, vart svårigheterna kommer fram osv.
Jag tycker att det är viktigt med planering också, vad ska jag göra när jag kommit in på banan innan start.
I dressyren rider jag gärna på fyrkanten först i båda varven, så att smokey kan hitta och hälsa på alla sina spöken innan starten. Sedan rider jag gärna några halter och igångsättningar, för att få fokus på mig.
I hoppningen rider jag fram till dem äkligaste hindrena och om jag hinner så travar jag gärna ett varv runt banan, för att igen känna på miljön lite grann. Jag sätter aldrig iväg i galopp och skenar runt på en volt för då blir han fruktansvärt spänd och river troligtvis 1an.
Det är enormt viktigt att jag som ryttare hela tiden är lugn, smokey är otroligt känslig, han känner direkt om jag blir arg eller rädd, och då ryker hans självförtroende också.
Det är nämligen så att om du ägnar 5 min när du är påväg till stallet/träningen till att tänka på just det du känner när du är lycklig i din träning så reagerar din kropp på det. Du blir mer avslappnad och kroppen tillverkar en liten del av dem ämnena som uppstår när du är lycklig.
Jag brukar alltid tänka positivt när jag sitter upp. Speciellt när jag ska tävla.
Nu är inte det så himla svårt med smokey då man blir glad bara av att se honom för att han är en sån underbar individ.
När jag är lycklig/riktig nöjd med en träning så känner jag mig
avslappnad
positiv
följsam
konsikvent
givmild
duktig
Detta är något som jag ska tänka på mer i fortsättningen när jag sitter upp, både på träning och tävling.
För det som sagt smittar av sig i kroppen och hästen känner av sånt.
På tävling brukar jag alltid tänka igenom programmet/banan och allt går verkligen jätte jätte bra. Han är avslappnad och lyhörd, mjuk i sin vänster sida, pigg för skänkeln och går med stora rytmiska steg. På hoppbanan så är han lugn i sig själv och svarar fint framåt med ett sug i bettet, han letar hinder som en svamp.
Sedan när jag väl är i tävlingssammanhanget så har vi redan gjort ritten ett par gånger i mitt huvud, så det sitter redan i min kropp hur jag ska rida, vart svårigheterna kommer fram osv.
Jag tycker att det är viktigt med planering också, vad ska jag göra när jag kommit in på banan innan start.
I dressyren rider jag gärna på fyrkanten först i båda varven, så att smokey kan hitta och hälsa på alla sina spöken innan starten. Sedan rider jag gärna några halter och igångsättningar, för att få fokus på mig.
I hoppningen rider jag fram till dem äkligaste hindrena och om jag hinner så travar jag gärna ett varv runt banan, för att igen känna på miljön lite grann. Jag sätter aldrig iväg i galopp och skenar runt på en volt för då blir han fruktansvärt spänd och river troligtvis 1an.
Det är enormt viktigt att jag som ryttare hela tiden är lugn, smokey är otroligt känslig, han känner direkt om jag blir arg eller rädd, och då ryker hans självförtroende också.
En otroligt nyttig häst att rida, jag förbättras hela tiden tack vare honom.
Haha
okej, är det något jag skulle vilja ändra på smokey utseende mässit så är det helt klart hans svans.
Han ser ut som en liten racer ponny. Du vet en sån där som springer runt runt runt typ oavsett om ryttaren sitter kvar eller inte.
NÅGON klipper av hans svans. Innan betet hade den vuxit till sig en liten bit iallafall. När jag såg honom efter 1 vecka när han var hemma så var den kanske 2dm kortare. INTE OKEJ. han ser ut som en shettis, en pudel jag finner inga ord.
Så snälla kära gode gud låt svansen VÄXA!!!
Han ser ut som en liten racer ponny. Du vet en sån där som springer runt runt runt typ oavsett om ryttaren sitter kvar eller inte.
NÅGON klipper av hans svans. Innan betet hade den vuxit till sig en liten bit iallafall. När jag såg honom efter 1 vecka när han var hemma så var den kanske 2dm kortare. INTE OKEJ. han ser ut som en shettis, en pudel jag finner inga ord.
Så snälla kära gode gud låt svansen VÄXA!!!
fake
Just nu är det en stor snackis i hästbloggarna om huruvida dem har köpt sin häst själv eller inte.
Detta är jag mycket skeptisk mot, nu pratar vi om 12-13 åringar som fortfarande får veckopeng. Skulle knappast tro att dem skulle kunna tjäna ihop 20 tusen på ett bräde till en liten cponny. Och lägre pris kan du knappt hitta om hästen inte ska vara halt eller galen.
Dem riktigt skryter om denna bedrift, men okej om dem nu skulle ha råd som barn att kunna köpa en egen häst, då är frågan: betalar föräldrarna sen? För det är ju inte bara att köpa en häst och titta upp i det blå. Allt underhåll och utrustning kostar, varenda träning och tävling.
Sen finns det ju familjer som gör så att dem köper en ponny och sen låter deras barn betala allting själva.
Vilket resulterar i uteblivna träningar/tävlingar. Alla bekvämligheter som ridhus, passande sadel eller en fungerande hjälm försvinner. För man har INTE råd som barn/tonåring att hålla en egen häst.
Det tycker jag är FEL. Har man köpt en ponny, då får man dras med alla konsikvenser som relaterar till det.
En ponny är ett enormt ansvar och att aldrig kunna ha råd att köpa "den där tröjan" lär sätta spår på barnet.
Känner man som förälder att det inte kommer gå ihop, hitta en medryttarhäst istället.
Jag skulle i dagsläget ha råd att hålla en egen häst. Men jag har inte pengarna till att köpa en.
Men som sagt, jag tror att dem flesta ljuger. Faktiskt. Dem kan omöjligt ha dem pengarna, vare sig det handlar om inköpet av hästen eller underhållet i flera år, inte i den åldern. Och det kan nog alla hålla med om.
!!!
Nu har vi lämnat in dem på brodyr!!
finfin!
Eftersom att jag köper ny hjälm i svart snart så tänkte jag piffa till min tävlingsutrustning lite också.
Vi börjar med en ny fin plastrong från equidesign!
Fin va? :)
Tips!
Årets absolut snyggaste rykt väska, med mycket god funktion och otroligt praktisk att ha med sig.
Den kommer från jw och finns i dem flesta väluppdaterade ridsportaffärer.
Hade jag en häst skulle jag lätt slå till på en sån här:
Bilder lånade av TLOP
Utökar garderoben
Med ett par röda ridbyxor från jw och ett par bruna liknande från mountainhorse.
Har länge velat med dem röda, men nu var det dags att köpa nya ridbyxor så då slog jag till.
Får se hur dem sitter på sen när dem kommer, men det blir nog bra tror jag :)
bilder tagna från google.
Att rida i grupp
Jag tycker att om man rider i grupp så är det solklart att se upp för varandra.
Man bör också vara noga med att om man går in på volt så ska det inte vara något hörn innan,
för att kunna underlätta för den bakom, som då kan följa fyrkanten.
Skritt på spåret mitt i övningen är jag helt allergisk mot.
Är man många att samsas på en liten yta så ser man upp, man skär av volterna och ger helt enkelt plats för varandra, så att alla ska ha samma chans att lyckas med övningen/få ut det bästa av lektionen.
Jag är även allergisk mot folk som inte har lite tempo och koll i hoppningen. Vet du att du är nästa, då är du redo med din häst när förra ryttaren har hoppat klart sin bana. Man sitter inte på långa tyglar och gapar när den innan har saktat av till skritt efter sin runda.
Och jag har inte dem här åsikterna för att vara gnällig, det är för att jag vet själv hur mycket tid det går åt till segisar. Och man vill ju hoppa så mycket som möjligt, haha för det är hoppningen vi lever för eller hur? haha.
När jag ändå är igång med mina befängda åsikter så kan jag tillägga att om man rider på tex. Fiffi, Viola eller Laura så är inte det roligaste när någon rider för nära bakom. Man tappar exakt allting.
Att hjälpa till att bygga ser jag som en självklarhet. Det är inte föräldrarnas uppgift, det är du som rider, alltså ska du själv vara delaktig i banbygget.
Sen kan man vara sen någon gång eller ha brytit armen någon gång men absolut inte varje gång. Det är vanligt hyffs att inse att man hjälper till.
Jag själv är mycket nöjd med mina grupper då dem fungerar utmärkt. Dem flesta i min vanliga grupp går i specialer, så då vet man hur allt sånt här går till. Det smittar även av sig på dem andra, så det är verkligen super!
Min special är super effektiv, vi har en egen ordning och kör på den, då blir ingen förvirrad och alla vet när det är dags att sätta igång sin häst. Vi vet även vilka hästar man kan rida nära och inte, då dem flesta har ridit alla hästar.
Super specialen!
Inte för att vara tjatig
Tänkte berätta om min tid med Giovanna.
Tänkte att det kunde vara kul för dem yngre läsarna som kanske inte ser giovanna på det sättet längre, som vi äldre gör.
Jag var på samma plan med Giovanna som jag har kommit att bli med smokey nu.
Jag älskade verkligen den ponnyn.
Varje träning så såg jag till att benen skulle vara kritvita, svansen ren och böljande, manen korrekt klippt och hon skulle blänka som en stjärna.
Jag lindade benen och matchade till varje dressyrträning. Jag hade ett eget träns med vit fodring till henne, ett träns som hon gick mycket bra på faktiskt. Sen att hon passade i det som prinsessan hon är är ju en annan sak.
Allt sånt där sätter spår i ponnysarna. Om man ger dem mer uppmärksamhet, pillar med dem och verkligen lägger ner stor tid på dem så börjar dem till slut att känna igen en.
Det gjorde giovanna. Hon visste att nu kommer jag bli ompysslad när jag kom, och hon verkligen älskade det.
När man tog tyglarna så la hon sig direkt i en korrekt form. Alltid med ena örat bakåt och det andra frammåt, för att fråga vad vi skulle göra nu.
Hon var pigg för skänkeln och känslig i munnen.
Skänkelvikningar gjorde hon nästan utantill, på klubbens LA klasser som vi tävlade hade vi nästan alltid 8or på dem.
Det var faktiskt sällan vi red under 63-64% på tävling.
Haha hon blev verkligen taggad när det var tävling, hon visste precis vad det handlade om.
När man red upp mot A till första uppvändningen klappade jag henne alltid på halsen och sa nu kör vi tjejen.
Och hon svarade alltid med att ta i lite extra och frusta haha. söt.
Hoppningen var en lite sådär varannan gång grej.
Ena gången flög vi över banor högre en 1m, och hon tog av så långt i från att både jag och åsa var i chock.
Andra gånger hade vi problem redan i bomarbetet. Men det var så hon var.
Sista tiden jag red henne stannade hon inte särskillt mycket alls.
Men det konstigaste var att jag aldrig tröttnade på henne. Hur många gånger hon än slängde av
mig i den där förbannade oxern så kom jag alltid tillbaka nästa lektion och gosade med henne.
Bara att rida henne på backen var en sån fröjd så alla dem där hopp passen var värt alltihop.
Om inte annat så var det hos henne som jag lärde mig att verkligen rida ordentligt.
Inget gratis åk fick man direkt haha.
Det vi jobbade mycket på var att få henne i en korrekt form och att hon skulle bli stadigare i galoppfattningar.
Där var verkligen kämpandet. Haha åsa förklarade och förklarade och sen en dag sa det klick.
Förvänd galopp var verkligen vårt parad nummer, hon lixom växer i den och verkligen kommer i en fin uppförsbacke.
Min snövita lilla ponny. Vackra Giovanna. Gio.
Vi var verkligen ett team.
Terräng bilderna är från vårat sista avancerade läger på ponny.
Hon var en riktig klocka, asså shit vad hon hoppade. Haha och snor pigg var hon.
helt underbart.
Tävlingsmässigt så kom vi 2a i km två gånger och vann en gång, i dressyren.
I hoppningen så vann vi samma år.
Sen har jag en hel hög med rosetter från henne, både hoppning och dressyr, men mestadels dressyr förståss, haha det var ju inte varje gång vi kom över framhoppningshindrena direkt..:P
Den där lilla hästen har skänkt mig så otroligt mycket glädje.
Hon är den ponnyn i stallet som är högst utbildad och har tävlats högst i dressyr förutom Heidi i nuläget.
Så tänk på det innan du suckar att du ska ha Giovanna på din ridlektion.
Hon har också haft riktiga glans dagar, och blivit otroligt älskad.
Det hänger verkligen på ryttaren och hur mycket tid du lägger ned på henne. Hon märker direkt skillnad.
Och det är inte för inte som smokey än i dag får dela sista äpplet med Giovanna.
Hon lärde mig precis allt.
Tänkte att det kunde vara kul för dem yngre läsarna som kanske inte ser giovanna på det sättet längre, som vi äldre gör.
Jag var på samma plan med Giovanna som jag har kommit att bli med smokey nu.
Jag älskade verkligen den ponnyn.
Varje träning så såg jag till att benen skulle vara kritvita, svansen ren och böljande, manen korrekt klippt och hon skulle blänka som en stjärna.
Jag lindade benen och matchade till varje dressyrträning. Jag hade ett eget träns med vit fodring till henne, ett träns som hon gick mycket bra på faktiskt. Sen att hon passade i det som prinsessan hon är är ju en annan sak.
Allt sånt där sätter spår i ponnysarna. Om man ger dem mer uppmärksamhet, pillar med dem och verkligen lägger ner stor tid på dem så börjar dem till slut att känna igen en.
Det gjorde giovanna. Hon visste att nu kommer jag bli ompysslad när jag kom, och hon verkligen älskade det.
När man tog tyglarna så la hon sig direkt i en korrekt form. Alltid med ena örat bakåt och det andra frammåt, för att fråga vad vi skulle göra nu.
Hon var pigg för skänkeln och känslig i munnen.
Skänkelvikningar gjorde hon nästan utantill, på klubbens LA klasser som vi tävlade hade vi nästan alltid 8or på dem.
Det var faktiskt sällan vi red under 63-64% på tävling.
Haha hon blev verkligen taggad när det var tävling, hon visste precis vad det handlade om.
När man red upp mot A till första uppvändningen klappade jag henne alltid på halsen och sa nu kör vi tjejen.
Och hon svarade alltid med att ta i lite extra och frusta haha. söt.
Hoppningen var en lite sådär varannan gång grej.
Ena gången flög vi över banor högre en 1m, och hon tog av så långt i från att både jag och åsa var i chock.
Andra gånger hade vi problem redan i bomarbetet. Men det var så hon var.
Sista tiden jag red henne stannade hon inte särskillt mycket alls.
Men det konstigaste var att jag aldrig tröttnade på henne. Hur många gånger hon än slängde av
mig i den där förbannade oxern så kom jag alltid tillbaka nästa lektion och gosade med henne.
Bara att rida henne på backen var en sån fröjd så alla dem där hopp passen var värt alltihop.
Om inte annat så var det hos henne som jag lärde mig att verkligen rida ordentligt.
Inget gratis åk fick man direkt haha.
Det vi jobbade mycket på var att få henne i en korrekt form och att hon skulle bli stadigare i galoppfattningar.
Där var verkligen kämpandet. Haha åsa förklarade och förklarade och sen en dag sa det klick.
Förvänd galopp var verkligen vårt parad nummer, hon lixom växer i den och verkligen kommer i en fin uppförsbacke.
Min snövita lilla ponny. Vackra Giovanna. Gio.
Vi var verkligen ett team.
Terräng bilderna är från vårat sista avancerade läger på ponny.
Hon var en riktig klocka, asså shit vad hon hoppade. Haha och snor pigg var hon.
helt underbart.
Tävlingsmässigt så kom vi 2a i km två gånger och vann en gång, i dressyren.
I hoppningen så vann vi samma år.
Sen har jag en hel hög med rosetter från henne, både hoppning och dressyr, men mestadels dressyr förståss, haha det var ju inte varje gång vi kom över framhoppningshindrena direkt..:P
Den där lilla hästen har skänkt mig så otroligt mycket glädje.
Hon är den ponnyn i stallet som är högst utbildad och har tävlats högst i dressyr förutom Heidi i nuläget.
Så tänk på det innan du suckar att du ska ha Giovanna på din ridlektion.
Hon har också haft riktiga glans dagar, och blivit otroligt älskad.
Det hänger verkligen på ryttaren och hur mycket tid du lägger ned på henne. Hon märker direkt skillnad.
Och det är inte för inte som smokey än i dag får dela sista äpplet med Giovanna.
Hon lärde mig precis allt.
värmer i hjärtat
Något jag har fått upp ögonen för på sista tiden är hur mycket igentligen barn och ungdomar i stallet ser upp till mig.
Jag har aldrig sätt mig själv på det sättet förut. Att jag skulle vara en bra förebild alltså.
Jag har alltid gjort på mitt sätt, mitt sätt att handskas med hästarna från marken osv. Ridningen har såklart ändrats massor genom åren, inte minst på smokey. Men jag tror att det har med oss båda att göra.
Men det är kul faktiskt, det värmer lite i hjärtat att veta att folk tycker att jag är duktig och värd att se upp till.
Inte varje dag man inser det.
Jag har aldrig sätt mig själv på det sättet förut. Att jag skulle vara en bra förebild alltså.
Jag har alltid gjort på mitt sätt, mitt sätt att handskas med hästarna från marken osv. Ridningen har såklart ändrats massor genom åren, inte minst på smokey. Men jag tror att det har med oss båda att göra.
Men det är kul faktiskt, det värmer lite i hjärtat att veta att folk tycker att jag är duktig och värd att se upp till.
Inte varje dag man inser det.
Världens sötaste
vad glad jag blir!
Emma hade skrivit detta om oss på sin blogg, super fint faktiskt, man blir lite rörd :) tack så jätte mycket
